Nytt fokus

Som kanske märks så händer det inte så mycket på kostfronten för min del längre. Istället kan man säga att jag utnyttjar det jag lärt mig inom näringslära i mitt nya engagemang - Tramperiet - cykelbudsfirman.

www.tramperiet.se

Drivkraften har bytt skepnad - nu är motivationen att vara en del av utvecklingen och utvidgningen av andelen cykeltransporter i Göteborg. Min nisch är bud, dvs hämtning och leverans samma dag (från beställningstillfället) eller kortare. Förutom att jag finner transportbranschen - speciellt budbranschen - som riktigt kul så är förstås cykelburen transport det som gäller - skillnaden är enorm jämfört med mitt "ordinarie" jobb som IT-tekniker där jag mer eller mindre helt tappat lusten. Jag kan få två bokningar samtidigt av bud som ska levereras inom en timme till adresser som är 16 km från varandra och behöva köra på max för att inte bränna tidsfristen och ändå tycka att IT-supportjobbet är extremt mycket mer psykiskt stressande/utbrännande. Dagar det har varit många bud med kort tidsfrist har förvisso varit hårda, men samtidigt inneburit en helt annan - betydligt kortare - återhämtning jämfört med ett stressigt IT-jobb där uppdragen aldrig egentligen slutförs utan istället bara blir större, fler eller värre.

Min motivation är i huvudsak inte att driva en egen budfirma utan att flörta med befintliga budfirmor att våga satsa lite mer på cykelburen transport och släppa på sina restriktioner. Givetvis har jag hämtat inspiration från olika ställen runt om i världen där man redan gör det jag gör (först och främst cykelbuda längre). Då jag inte är särskilt bra på tyska eller liknande så har det mest blivit amerikanska eller kanadensiska källor (New York och Toronto framför allt). Cykelbudskulturen i Göteborg är att köra inom ett begränsat området med i huvudsak dokumentbud. Idag kör jag väldigt få dokumentbud och tar (gärna) större och tyngre grejer, men även de är så pass små och så pass "lätta" att jag kör dem i en stor budväska på ryggen istället för på kärra eller lastcykel - vilket råkar vara precis vad dagens cykelbud gör i New York.

Tramperiet cyklar mycket längre än PEX och Brings cykelbud och det är alltid roligt att överraska en tidigare bilbudskund med snabba eller t.o.m snabbare leveranser trots längre avstånd än vad vissa anser "cykelbart" (jag har inte bränt en enda leveransfrist hittills och cyklar till 99% lagligt bör tilläggas för den som tror att servicenivån skulle bli sämre med cykelbud - de har helt fel - det är tvärtom!). Det är motorn som gör jobbet och jag använder förstås allt jag kan inom kost och min tidigare tävlingsambition som resurs på det området. Dessvärre kan jag inte leva på Tramperiet ännu, men det är förstås inget ovanligt - det tar lång tid att bygga upp ett nytt företag. Jag får dock in nya kunder nästan varje vecka och fler och fler verkar få upp ögonen för - eller snarare acceptera - cykelbud - vilket är otroligt motiverande.

Som kanske märks brinner jag för cykelbud idag istället för kostdebatten. Innan jag påbörjade detta inlägg läste jag lite på Kostdoktorn och andra ställen. Debatten är densamma nu som då eller snarare samma som den va utomlands för några/något år sen. Tråkigt när vi alltid är steget efter. Samma sak märker jag hos en viss typ av potentiell kund som tycker att bilbud är "säkrare" av någon anledning. Man vågar inte ta steget in i framtiden helt enkelt... och framtiden är förstås kolhydrater och ökad cyklism. :-)

Det blir troligen inte så mycket mer kostbloggande här framöver, istället fortsätter jag cykelbloggandet på blog.tramperiet.se. Vi kanske ses på stan! :-)