lördag, juni 30, 2012
söndag, juni 03, 2012
Är bröd nyttigt?
Steinbrenner & Nyberg's bagare Urban svarar på den frågan. Titta på de två översta klippen nedan - ganska bra högkolhydratpropaganda eller hur? :-)
Besök gärna Steinbrenner & Nybergs hemsida om det inte dyker upp någon spelare nedan. Jag har hackat ut koden från deras site för att kunna baka (hehe ;) in den här (inte säkert att det fungerar).
Besök gärna Steinbrenner & Nybergs hemsida om det inte dyker upp någon spelare nedan. Jag har hackat ut koden från deras site för att kunna baka (hehe ;) in den här (inte säkert att det fungerar).
lördag, juni 02, 2012
Back in business
Blir lite veligt på många fronter, men jag flyttar tillbaka det personliga bloggandet hit igen. :-)
Blir väldigt konstigt att ha en företagsblogg med en massa annat som inte hör dit. Efter att en bekant även påpekat detta så blev det snabba ryck. Jag har flyttat några av de senaste inläggen hit igen.
Hur ofta det kommer att bloggas här vet jag dock inte, men blir det något kostrelaterat eller mer personligt eller snarare mer "negativt" som inte passar så bra på en företagsfront så blir det här jag skriver om det istället. På blog.coureur.se blir det mer nyhetsrelaterat och enbart inspirerande material och då försvinner förstås argumentationen runt kost av den enkla anledning av kostdebatten är otroligt negativ.
På blog.coureur.se blir det bara positiva motiverande inlägg och då går det knappt att blogga om kost om man ska kommentera vad andra säger. Jag kommer däremot att fortsätta blogga om allt som rör Coureur (haha, det rimmade), men inte så invecklat som jag gjort här. Syftet är förstås givet, både här och... där - att kosten ska "driva" affärsidén och säkerställa leverans - att jag kan göra mitt jobb helt enkelt. Vi får se hur det blir.
Blir väldigt konstigt att ha en företagsblogg med en massa annat som inte hör dit. Efter att en bekant även påpekat detta så blev det snabba ryck. Jag har flyttat några av de senaste inläggen hit igen.
Hur ofta det kommer att bloggas här vet jag dock inte, men blir det något kostrelaterat eller mer personligt eller snarare mer "negativt" som inte passar så bra på en företagsfront så blir det här jag skriver om det istället. På blog.coureur.se blir det mer nyhetsrelaterat och enbart inspirerande material och då försvinner förstås argumentationen runt kost av den enkla anledning av kostdebatten är otroligt negativ.
På blog.coureur.se blir det bara positiva motiverande inlägg och då går det knappt att blogga om kost om man ska kommentera vad andra säger. Jag kommer däremot att fortsätta blogga om allt som rör Coureur (haha, det rimmade), men inte så invecklat som jag gjort här. Syftet är förstås givet, både här och... där - att kosten ska "driva" affärsidén och säkerställa leverans - att jag kan göra mitt jobb helt enkelt. Vi får se hur det blir.
Cykeln som statuspryl
Eller snarare tvärtom...
Det är inte bara cykelbuden som får stämpeln att vara oseriösa (kanske till skillnad från de bilburna transportörerna) - det är även IT-teknikerna... eller ja, the one and only. Det är många som gillar idén cyklande IT-service, men undertexten är "en kul grej, inget seriöst". Jag har bl.a hört kommentaren "är det ett skämt eller är det ett riktigt företag?".
Varför ska det vara så konstigt att byta servicebilen mot cykel? Speciellt när det går snabbare att komma fram med cykel än det gör med bil. Jag har hört precis samma negativa inställning från sådana som cyklar på fritiden - dvs de tror inte det är seriöst och funkar inte. Visst, de cyklar inte i yrket så de vet inte, men ändå.
Byter man servicebilen mot cykel, kostym mot funktionskläder så byter man också från "seriös" till... ett skämt. Sorgligt men sant. Jo, jag brukar ha Positiv Mental Attityd och även i denna fråga, men det gör inte faktumet ogjort att cyklar man istället för att ta bilen i yrkeslivet så får man först lekstuge-titeln över sig och sedan låg status - precis som cykelbud får i vissa kretsar. Förvisso så har cykelbudsyrket blivit glamorförklarat och det verkar inte vara brist på folk som skulle vilja vara cykelbud... eller ja, det trodde jag tills nyligen. Många som vill vara cykelbud förstår inte riktigt att inget är glamoröst i den riktiga världen och då återstår bara en hård arbetsvecka med 8 mils cykling per dag framför en - då försvinner de ur branschen ganska fort och det tror jag är en av anledningarna varför marknaden ser ut som den gör i Göteborg idag (förutom att det inte finns en enda dedikerad cykelbudsfirma mot slutkund i Göteborg - förutom jag förstås. Inga av de vanliga budbolagen satsar på cykelbud). Det finns definitivt utrymme för många fler cykelbud, man måste bara få bort småpaketen från skåpbilarna och lastbilarna (en pall med 20 Loka-burkar är lite overkill för en lastbil som kräver C-körkort, t.ex, något jag såg för ett par veckor sedan, samt att jag har en kompis som kör lastbil och lastar ofta av småpaket).
Cykelbud och springpojk hör förstås ihop. Frågan är varför springpojk är något dåligt? Ordet kommer förstås från en tid då man tyckte barnarbete var något bra och klasskillnaderna var enorma. Springpojkar fick göra ärenden åt överheten och lönen var usel - inget en vuxen på den tiden kunde leva på, osv. Idag behöver företag fortfarande ärenden utförda, men som tur är har vi avskaffat barnarbete och klasskillnaderna är mindre. Det bidrar förmodligen till att de som jobbar som bud (oavsett om det är på cykel eller i bil) har en hyffsad lön. Inte som en kommunal byggnadsinspektör kanske, men inte precis som 1800-talets springpojkar heller.
De första cykelbuden var runt 9-17 år gamla. Dagens cykelbud är inte precis i den åldern, vissa är inte ens i 30-årsåldern längre. Så det har hänt lite på vägen kan man säga, men tydligen har det inte hänt så mycket hos vissa som fortfarande lever kvar på 1800-talet där bilen innebär samhällsstatus och cykeln är allt fattigjon har råd med.
Det är förstås tur att många insett att cykelbuden faktiskt är seriösa. I realititen kan det ibland vara de viktigaste uppdragen de fått förtroendet att hoja runt med - juridiska dokument med signaturer som kanske påverkar huruvida folk sitter inne eller ej. Eller som jag just hörde av en som varit bud nere på kontinenten - att hoja runt med diamanter och guld för klockindustrin - det kallar jag ansvar. Lite skillnad jämfört med en pall med Coca Cola om man säger så. Nu ska dock ingen försöka facka in mig att jag hatar bil- och lastbilsburna bud - det gör jag definitivt inte, tvärtom. Det är bara frågan om rätt transportmedel för paketet i fråga och det fraktas alldeles för mycket smått lokalt som kunde ha gått med cykel istället.
Det där med miljö, fysik och hälsa behöver vi ju sällan dra i - det är ganska uppenbart vem som har och erbjuder vad.
Mitt förakt mot fenomenet och yrket cykelbud fortsättar att trissas upp. Kan inte sätta fingret på exakt vad det är, men fy fan vad det smakar brunt att se ett cykelbud på stan. Dels för att de har ruggigt ful outfit (slimmade nylonkläder i svart och neonfärger, ful hjälm, ofta nån handsfree i örat och en dunderful plastig ryggsäck) och dels för att de verkar vara så jävla ”flashiga” och nöjda över att vara just cykelbud. Det är ju att jämföras med den gamle klassiske ”Springpojken” vilken knappast haft så hög status genom åren. Springpojke är ju dessutom nära besläktad med den sköna titeln ”Strykpojken” (alltså den stackars unge som fick kliva fram och ta emot den prygling som en äcklig son till t.ex. en adelsman egentligen borde fått efter att ha gjort jävulskap, men som var för fin för att slå på) som väl bör klassas som längst ner på samhällsstegen. ALLTSÅ, cykelbud är av ondo och är ett töntjobb! [ref]Branschorganisationen Svensk Cykling belyser också töntfaktorn med att cykla, visserligen rörande cykelpendling...
”Det är töntigt att cykla”Jo, den bistra sanningen är att enligt de kulturella mönstren är bilen #1 (ju "finar" desto högre status, osv) och cykeln anses än så länge ha väldigt låg status - speciellt när det handlar om att använda cykeln i yrkeslivet som Manne i kommentaren längst upp påpekar.
Om det är töntigt att bry sig om hur man mår och ser ut. Att bry sig om sin stads miljö, att med glädje susa förbi bilköer och dessutom göra det på ett så njutbart sätt – ja, då är vi stolta töntar. Men cykelpendlare vet sanningen, nämligen att det är smart och coolt att cykla till jobbet och inte ett dugg töntigt. [ref]
Det är inte bara cykelbuden som får stämpeln att vara oseriösa (kanske till skillnad från de bilburna transportörerna) - det är även IT-teknikerna... eller ja, the one and only. Det är många som gillar idén cyklande IT-service, men undertexten är "en kul grej, inget seriöst". Jag har bl.a hört kommentaren "är det ett skämt eller är det ett riktigt företag?".
Varför ska det vara så konstigt att byta servicebilen mot cykel? Speciellt när det går snabbare att komma fram med cykel än det gör med bil. Jag har hört precis samma negativa inställning från sådana som cyklar på fritiden - dvs de tror inte det är seriöst och funkar inte. Visst, de cyklar inte i yrket så de vet inte, men ändå.
Byter man servicebilen mot cykel, kostym mot funktionskläder så byter man också från "seriös" till... ett skämt. Sorgligt men sant. Jo, jag brukar ha Positiv Mental Attityd och även i denna fråga, men det gör inte faktumet ogjort att cyklar man istället för att ta bilen i yrkeslivet så får man först lekstuge-titeln över sig och sedan låg status - precis som cykelbud får i vissa kretsar. Förvisso så har cykelbudsyrket blivit glamorförklarat och det verkar inte vara brist på folk som skulle vilja vara cykelbud... eller ja, det trodde jag tills nyligen. Många som vill vara cykelbud förstår inte riktigt att inget är glamoröst i den riktiga världen och då återstår bara en hård arbetsvecka med 8 mils cykling per dag framför en - då försvinner de ur branschen ganska fort och det tror jag är en av anledningarna varför marknaden ser ut som den gör i Göteborg idag (förutom att det inte finns en enda dedikerad cykelbudsfirma mot slutkund i Göteborg - förutom jag förstås. Inga av de vanliga budbolagen satsar på cykelbud). Det finns definitivt utrymme för många fler cykelbud, man måste bara få bort småpaketen från skåpbilarna och lastbilarna (en pall med 20 Loka-burkar är lite overkill för en lastbil som kräver C-körkort, t.ex, något jag såg för ett par veckor sedan, samt att jag har en kompis som kör lastbil och lastar ofta av småpaket).
Cykelbud och springpojk hör förstås ihop. Frågan är varför springpojk är något dåligt? Ordet kommer förstås från en tid då man tyckte barnarbete var något bra och klasskillnaderna var enorma. Springpojkar fick göra ärenden åt överheten och lönen var usel - inget en vuxen på den tiden kunde leva på, osv. Idag behöver företag fortfarande ärenden utförda, men som tur är har vi avskaffat barnarbete och klasskillnaderna är mindre. Det bidrar förmodligen till att de som jobbar som bud (oavsett om det är på cykel eller i bil) har en hyffsad lön. Inte som en kommunal byggnadsinspektör kanske, men inte precis som 1800-talets springpojkar heller.
De första cykelbuden var runt 9-17 år gamla. Dagens cykelbud är inte precis i den åldern, vissa är inte ens i 30-årsåldern längre. Så det har hänt lite på vägen kan man säga, men tydligen har det inte hänt så mycket hos vissa som fortfarande lever kvar på 1800-talet där bilen innebär samhällsstatus och cykeln är allt fattigjon har råd med.
Det är förstås tur att många insett att cykelbuden faktiskt är seriösa. I realititen kan det ibland vara de viktigaste uppdragen de fått förtroendet att hoja runt med - juridiska dokument med signaturer som kanske påverkar huruvida folk sitter inne eller ej. Eller som jag just hörde av en som varit bud nere på kontinenten - att hoja runt med diamanter och guld för klockindustrin - det kallar jag ansvar. Lite skillnad jämfört med en pall med Coca Cola om man säger så. Nu ska dock ingen försöka facka in mig att jag hatar bil- och lastbilsburna bud - det gör jag definitivt inte, tvärtom. Det är bara frågan om rätt transportmedel för paketet i fråga och det fraktas alldeles för mycket smått lokalt som kunde ha gått med cykel istället.
Det där med miljö, fysik och hälsa behöver vi ju sällan dra i - det är ganska uppenbart vem som har och erbjuder vad.
Kostdebatten ett skämt
Mitt intresse att engagera mig i kostdebatten har vacklat lite den sista tiden. Egentligen har jag inte tid - fast när man säger så så menar man att man inte prioriterar det helt enkelt. Och vad är det man lägger ner tiden på egentligen? Att debattera med folk som sitter i en fåtölj mest hela dagarna och hittar på en massa skit? Som t.ex Dr Annika Dahlqvist eller varför inte Fil.Dr Björn Hammarskjöld som menar att vi ska äta uppåt 100 gram natrium per dag [ref] och hävdar att vi dör av saltbrist i det här landet. Att en biokemist inte fattar att folk med saltbrist är allvarligt sjuka och att det är därför de drabbas av natriumbrist - inte tvärtom - är ganska komiskt (fast det är klart, jag har träffat flera läkare som gett mig komiskt kompetenta råd genom åren, allt från 3 gram C-vitamin per dag för att bota influensa till att man pissar ut D-vitamin). Hammarskjöld snöar också in på en enda mineral ironiskt nog. Att samma patienter (för det är frågan om patienter, vanligtvis äldre med organsvikt, som drabbas av natriumbrist) även kan ha magnesium-, kalium- och kalcium-brist är det ingen som nämner. Vi är ju omringade av folk som går den "enfaldiga" vägen idag som om en enda variabel är allt det handlar om.
Dr Andreas Eenfeldt, självutnämnd "kostdoktor" (trots att han inte har doktorerat i näringslära) kanske håller en lite mer "korrekt" attityd många gånger, men även han bubblar över ibland som så många andra LCHF:are...
Finns egentligen bara en sak att säga - kostdebatten suger och är full av fåtöljsittare som hittar på en massa teorier baserade på lösryckta fakta och går ut med det som självklarheter trots att de inte själva lyckats med det de snackar om - t.ex Dr Robert Lustig som hävdar att socker är boven bakom all fetma. Själv är han fet och verkar bara bli fetare, men han kanske äter för mycket socker själv? Eller fete Dr Davis som hävdar att vete gör dig fet oavsett hur lite kalorier du äter - det är fetmabildande per definition - gluten i sig är som insulin (enligt den fete vetefria William Davis). Eller Dahlqvist. Eller Frank Nilsson. Eller Loren Cordain som hävdar att stenålderskost (LCHF-liknande i detta fallet) gör dig frisk, smal, kry trots att samma kost tydligen gett precis motsatt effekt hos honom själv. Stenålderskost ala Staffan Lindeberg verkar förstås vara något annat om man går på Lindebergs eget exempel, men hans kostrekommendationer är också väldigt nära officiella rekommendationer (om man byter ut spannmål mot frukt, m.m). Det är ungefär så det brukar vara. De som snackar skit om kolhydrater är oftast feta och de som förespråkar kolhydrater är oftast smala. Är inte det bara lite ironiskt? Som sagt, kostdebatten är ett skämt - inte nog med det - debattörerna är skämt. OK, Andreas Eenfeldt är ett undantag helt klart. Kanske äter Eenfeldt LCHF och alla andra LCHF-förespråkare äter något annat? Vad är problemet annars med en kost som är så pass optimal som LCHF? För inte kan väl anledningen varför huvuddelen av LCHF-förespråkarna är feta vara att de är dumma i huvudet? De äter ju ingen pasta.
Dr Andreas Eenfeldt, självutnämnd "kostdoktor" (trots att han inte har doktorerat i näringslära) kanske håller en lite mer "korrekt" attityd många gånger, men även han bubblar över ibland som så många andra LCHF:are...
Arton länder gav maxpoäng åt henne [Eurovision Song Contest 2012], så hon slog nästan poängrekord i tävlingens historia. Alla 42 länder utom ett gav poäng till Sverige. Det enda undantaget? Italien.Ja, vad ska man säga.
Antagligen blir man dum av pasta. [ref]
Finns egentligen bara en sak att säga - kostdebatten suger och är full av fåtöljsittare som hittar på en massa teorier baserade på lösryckta fakta och går ut med det som självklarheter trots att de inte själva lyckats med det de snackar om - t.ex Dr Robert Lustig som hävdar att socker är boven bakom all fetma. Själv är han fet och verkar bara bli fetare, men han kanske äter för mycket socker själv? Eller fete Dr Davis som hävdar att vete gör dig fet oavsett hur lite kalorier du äter - det är fetmabildande per definition - gluten i sig är som insulin (enligt den fete vetefria William Davis). Eller Dahlqvist. Eller Frank Nilsson. Eller Loren Cordain som hävdar att stenålderskost (LCHF-liknande i detta fallet) gör dig frisk, smal, kry trots att samma kost tydligen gett precis motsatt effekt hos honom själv. Stenålderskost ala Staffan Lindeberg verkar förstås vara något annat om man går på Lindebergs eget exempel, men hans kostrekommendationer är också väldigt nära officiella rekommendationer (om man byter ut spannmål mot frukt, m.m). Det är ungefär så det brukar vara. De som snackar skit om kolhydrater är oftast feta och de som förespråkar kolhydrater är oftast smala. Är inte det bara lite ironiskt? Som sagt, kostdebatten är ett skämt - inte nog med det - debattörerna är skämt. OK, Andreas Eenfeldt är ett undantag helt klart. Kanske äter Eenfeldt LCHF och alla andra LCHF-förespråkare äter något annat? Vad är problemet annars med en kost som är så pass optimal som LCHF? För inte kan väl anledningen varför huvuddelen av LCHF-förespråkarna är feta vara att de är dumma i huvudet? De äter ju ingen pasta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)