Jag har bestämt mig för att flytta bloggen eller snarare kostbloggandet till blog.coureur.se.
Mitt långsiktiga mål med kosten har alltid varit att bli friskare, starkare och orka ett aktivt liv - ett liv jag aldrig haft. Resultatet av detta är Coureur (mitt företag). Därmed har jag bestämt mig för att börja blogga mer personligt på företagsbloggen istället och lägger därmed ner Lanterne Rouge (denna bloggen). Det är ändå en enskild firma jag driver och inte en juridisk person och marknadsföringsmässigt säljer jag som person bättre än vad Coureur som namn på ett visitkort säljer. Coureur rullar tack vare vad jag stoppar i mig - så varför inte blogga om allt som möjliggör mitt företagande istället för opersonliga tråkiga tekniska termer hit och dit? Det är ändå människor - deras mål och visioner som gör ett företag till vad det är.
Ärligt talat vet jag inte vad jag skulle blogga om på Coureur-bloggen om det inte var personliga iaktagelser och personliga tankar. Krönikor om data och IT är inte min grej, jag läser inte en enda datatidning. Visst, kanske IDG via RSS ibland, men IT-tidningar med kostymtvång eller den så typiska elitismen som finns i branschen är inget jag slösar en sekund på. IT är ungefär som nappflaska för mig, jag kan den biten - jag har hållit på med det i 24 år nu. Jag har heller inget behov av att visa upp mig som übernörd. Visst kanske man borde uppdatera sig emellanåt, men av någon konstig anledning räcker det att jag pillar på ett system i några "minuter" sen är det "integrerat". Därmed blir mer de mjuka sakerna runt omkring det hård yrkeskunnandet betydligt mer intressant än tekniskt rapande.
Bloggen på blog.coureur.se kommer att innehålla mycket av det denna blogg innehåller - dvs kostinlägg och inlägg om cykling. Det nya blir även mer IT-relaterade inlägg, kanske främst rörande den mjukvara jag publicerar under företaget och lite bloggande om intressanta jobb Coureur får ta itu med - speciellt jobb där cyklingen ingår naturligt och löser logistiska problem. Coureur har även börjat erbjuda budtjänster så det blir även en hel del cykelbudsrelaterat. Jag och några till är även i startgroparna med att försöka dra igång en cykelbudfirma vilket givetvis blir under- eller huvudleverantör av Coureurs tjänster. Alltså: Det som får företaget att rulla och vad företaget rullar - kost, kosttillskott, hälsa, träning, cykling, IT-tjänster via cykel samt cykelbud - Tutti frutti med andra ord.
Tankar och funderingar mottages gärna!
tisdag, maj 22, 2012
måndag, maj 14, 2012
EU-policy?
Idag var ännu en dag till jobbet där det gick snabbare på cykel jämfört med vad det gick på E6:an bredvid cykelvägen - det var dessutom i hård motvind. Yrkestrafiken står still på en motorväg och leveranser sinkas på grund av att 50% av alla privatbilister inte orkar ta cykeln 5 km till jobbet (statistiskt sett är det så). Det är inte bara dåligt för miljön, hälsan och ekonomin - det är patetiskt. Jag blev förvånad när något blått gick motorvägsfort och såg då att det var en buss i bussfilen. Vill man inte cykla finns faktiskt bussen och från det stället där jag cyklade tar restiden 15-20 minuter till stan - lika lång tid det tar för mig att komma till jobbet på cykel för övrigt. Det snackas mycket om att kollektivtrafiken är långsam och det är den förstås många gånger (hemifrån mig i Utby tar det mer än dubbelt så lång tid som på cykel om man räknar med hela resan). I detta fallet är det inte så i och med stombusslinjer. Bilen är det långsammaste alternativet tack vare trafikstockningen.
I Bryssel - med bl.a EU-parlamentet - verkar politikerna ta "mycket snack, lite verkstad" på största allvar. Vill vi ha det så här?
Från Prolly is not probably.
PedalBXL - Bikers Do It Better
I Bryssel - med bl.a EU-parlamentet - verkar politikerna ta "mycket snack, lite verkstad" på största allvar. Vill vi ha det så här?
Från Prolly is not probably.
PedalBXL - Bikers Do It Better
söndag, maj 13, 2012
Cykelpromo
Läste några bloggar jag prenumerar på idag och hittade ett gäng filmer som uppmanar och (förhoppningsvis?) inspirerar dig att cykla mer (istället för att transportera dig med annat bränsle än mat).
Första är lite "cheesey" om man säger så... Rolling like a family...
För er som gillar mer retro-stil erbjuder jag följande. Intressant nog hoppar "konvertiten" direkt på en "fixie". Från bil till velodromcykel är starkt jobbat ;-)
På gräsrotsnivå i Detroit. En härlig rulle om att cykling inte bara är bra för samhället, miljön, individens självständighet, osv utan även för individens hälsa (som t.ex killen i filmen som gått ner över 30 kg, slutat med sin medicin mot högt blodtryck och insulin för t2-diabetes)...
Rörande viktminskning så är det nog ingen tvekan om vad som är bäst utöver lågkalorikost - cykling. Det är omöjligt för en otränad att börja löpträna flera timmar per dag (eller bränna många tusen kalorier på en enda träningsrunda) utan att fort dra på sig skador - speciellt om du köttar runt med några extra kilon. Promenader är förstås ganska ineffektivt för en överviktig, men bränner ändå en del hos en obes - dock med samma skadeproblematik som löpning. På en cykel har huvuddelen inte det problemet och har du ett problem beror det på fel- eller snebelastning och väldigt sällan överbelastning (det tidigare är ganska lätt att åtgärda av en så kallad "bike fitter"). Ett annat alternativ är simning, men det är ungefär samma sak - svårt att spendera så många timmar i poolen för att bränna så många kalorier som krävs utan att få "simhud". En cykeltur tillsammans med ett glatt gäng på några timmar i lagom takt flyter fort förbi och resulterar lätt i 2000-3000 kcal minus - något som är svårt att åstadkomma långsiktigt (månad ut, månad in) med annan träning. Cycling - nothing quite like it...
Frågan är om det var så motiverande egentligen. Tvekar ni rörande cyklingen så kanske denna trevliga cykelförespråkaren kan få dig på andra tankar :-)
Nästa klipp är kanske inte världens bästa, men det fick vara med. Trots att personerna ser ut och beter sig som bara cykelbud-wannabe's kan göra så är ändå poängen helt rätt enligt min erfarenhet. Cykeln är vanligtvis snabbare än bilen (här är det ibland dubbelt så snabbt jämfört med kollektivtrafiken) - speciellt om man räknar in tiden det tar att hitta en parkeringsplats och att gå från/till parkeringen eller busshållplatsen. Under rusningstid på morgon kommer jag fram lika snabbt som en bil inom 2 mil - utan att ta i för kung och fosterland. Det har jag förstås trafikstockning och faktumet att allt för många är slöa och tar bilen till jobbet att tacka för. Det finns en cykelväg längs med E6:an (innan/efter tunneln) och det roliga är att trafiken på motorvägen rör sig vanligtvis långsammare än vad vi på cykelvägen rör oss både till och från jobbet. Att cykelpendling är hälsosammare, billigare och mer miljövänligt är inget vi behöver argumentera så mycket om.
Lite statistik är aldrig fel. 40% cykelpendlar i Köpenhamn, 30% av Malmöborna cykelpendlar, men endast 10% av Göteborgarna gör detsamma [ref]. London är förstås värre än Göteborg rörande detta, men problematiken är densamma - det satsas för lite och biltrafiken får företräde. Vi kan ta det dåliga vägunderhållet den sträcka jag cykelpendlar varje dag som exempel med potthål och trädstammar som försöker ta sig upp ur asfalten på sina ställen - sånt som bara skulle förekomma på småvägar i Norrland. Vi snackar om "högtrafikerad" cykelväg, inte någon obskyr led ute i ingenstans. Så även om vi har det bättre ställt med cykelvägar här så har vi fortfarande inte kommit särskilt långt och behöver följande budskap här med...
Och varför skulle en "road trip" automatiskt innebära ett motoriserat fordon?
Jag misstänker att ni kommer att få se väldigt mycket från budbranschen i kommande inlägg. Här är två inspirerande klipp om att leverera betydligt större volymer och vikter än vad ni är vana vid att ett traditionellt cykelbud kan hantera. I Cardiff, Wales har en man startat en cykelbudfirma med bl.a en dansk Bullitt...
I Portland, Oregon (USA) transporterar en firma ännu större saker till mindre företag inom bl.a restaurangbranschen - en bransch som vanligtvis får alla sina leveranser via lastbil/skåpbil då det är frågan om tunga saker (mat, dryck, m.m).
Men det är nog inte lätt alla gånger...
Några videos ovan är hämtade från bloggarna utilitycycling.org, transportland.org samt Velonavia.
Första är lite "cheesey" om man säger så... Rolling like a family...
För er som gillar mer retro-stil erbjuder jag följande. Intressant nog hoppar "konvertiten" direkt på en "fixie". Från bil till velodromcykel är starkt jobbat ;-)
På gräsrotsnivå i Detroit. En härlig rulle om att cykling inte bara är bra för samhället, miljön, individens självständighet, osv utan även för individens hälsa (som t.ex killen i filmen som gått ner över 30 kg, slutat med sin medicin mot högt blodtryck och insulin för t2-diabetes)...
Rörande viktminskning så är det nog ingen tvekan om vad som är bäst utöver lågkalorikost - cykling. Det är omöjligt för en otränad att börja löpträna flera timmar per dag (eller bränna många tusen kalorier på en enda träningsrunda) utan att fort dra på sig skador - speciellt om du köttar runt med några extra kilon. Promenader är förstås ganska ineffektivt för en överviktig, men bränner ändå en del hos en obes - dock med samma skadeproblematik som löpning. På en cykel har huvuddelen inte det problemet och har du ett problem beror det på fel- eller snebelastning och väldigt sällan överbelastning (det tidigare är ganska lätt att åtgärda av en så kallad "bike fitter"). Ett annat alternativ är simning, men det är ungefär samma sak - svårt att spendera så många timmar i poolen för att bränna så många kalorier som krävs utan att få "simhud". En cykeltur tillsammans med ett glatt gäng på några timmar i lagom takt flyter fort förbi och resulterar lätt i 2000-3000 kcal minus - något som är svårt att åstadkomma långsiktigt (månad ut, månad in) med annan träning. Cycling - nothing quite like it...
Frågan är om det var så motiverande egentligen. Tvekar ni rörande cyklingen så kanske denna trevliga cykelförespråkaren kan få dig på andra tankar :-)
Nästa klipp är kanske inte världens bästa, men det fick vara med. Trots att personerna ser ut och beter sig som bara cykelbud-wannabe's kan göra så är ändå poängen helt rätt enligt min erfarenhet. Cykeln är vanligtvis snabbare än bilen (här är det ibland dubbelt så snabbt jämfört med kollektivtrafiken) - speciellt om man räknar in tiden det tar att hitta en parkeringsplats och att gå från/till parkeringen eller busshållplatsen. Under rusningstid på morgon kommer jag fram lika snabbt som en bil inom 2 mil - utan att ta i för kung och fosterland. Det har jag förstås trafikstockning och faktumet att allt för många är slöa och tar bilen till jobbet att tacka för. Det finns en cykelväg längs med E6:an (innan/efter tunneln) och det roliga är att trafiken på motorvägen rör sig vanligtvis långsammare än vad vi på cykelvägen rör oss både till och från jobbet. Att cykelpendling är hälsosammare, billigare och mer miljövänligt är inget vi behöver argumentera så mycket om.
Lite statistik är aldrig fel. 40% cykelpendlar i Köpenhamn, 30% av Malmöborna cykelpendlar, men endast 10% av Göteborgarna gör detsamma [ref]. London är förstås värre än Göteborg rörande detta, men problematiken är densamma - det satsas för lite och biltrafiken får företräde. Vi kan ta det dåliga vägunderhållet den sträcka jag cykelpendlar varje dag som exempel med potthål och trädstammar som försöker ta sig upp ur asfalten på sina ställen - sånt som bara skulle förekomma på småvägar i Norrland. Vi snackar om "högtrafikerad" cykelväg, inte någon obskyr led ute i ingenstans. Så även om vi har det bättre ställt med cykelvägar här så har vi fortfarande inte kommit särskilt långt och behöver följande budskap här med...
Och varför skulle en "road trip" automatiskt innebära ett motoriserat fordon?
Jag misstänker att ni kommer att få se väldigt mycket från budbranschen i kommande inlägg. Här är två inspirerande klipp om att leverera betydligt större volymer och vikter än vad ni är vana vid att ett traditionellt cykelbud kan hantera. I Cardiff, Wales har en man startat en cykelbudfirma med bl.a en dansk Bullitt...
I Portland, Oregon (USA) transporterar en firma ännu större saker till mindre företag inom bl.a restaurangbranschen - en bransch som vanligtvis får alla sina leveranser via lastbil/skåpbil då det är frågan om tunga saker (mat, dryck, m.m).
Men det är nog inte lätt alla gånger...
Några videos ovan är hämtade från bloggarna utilitycycling.org, transportland.org samt Velonavia.
Sopa framför egen dörr
Ingen annan grupp bryter heller så frekvent mot lagar och regler. För att inte tala om avsaknaden av vanligt trafikvett.Jag håller med på vissa punkter. Många cyklar mot rött och inte bara när det inte är någon trafik. Jag har flera gånger sett cyklister som knappt vridit på huvudet bara fortsätta rakt fram genom ljusen. Dock, på vissa ställen är biltrafiken kraftigt prioriterad och rödljusen slår inte om särskilt ofta (7 minuter på ett ställe). När det är fritt från trafik så cyklar även jag mot rött vid dessa evigt röda ljus, det blir rutin att skiten i dem helt enkelt och man blir ganska sne när kommunen hävdar att de satsar på cyklingen när de så uppenbart satsar på att biltrafiken vid dessa vägar ska fram och alla andra ska nådigt vänta hur länge som helst. På många ställen är det förstås inte så, men jag är snabb nog att jag alltid cyklar ifatt (och förbi) cyklisterna som cyklar mot rött konstant - det är skillnaden. Hade jag haft ett jobb som innebär att jag kan få dubbelt så mycket i lön om jag kom fram fort så hade jag förstås också brutit mot det mesta och räknat med böter emellanåt då det helt enkelt är värt det - det är förstås så många taxichaufförer också tänker. Vi har dock inte riktigt så usla villkor här att man måste göra så - det är inte New York.
Rödljuskörningar, full careta på trottoarer och torg, i bästa fall ett litet pling innan man hoppar till av rädsla när någon susar förbi tätt intill. Lägg därtill cykling på övergångsställen, i parker, på gräsmattor, på kyrkogårdar – på snart sagt på alla ställen där det råder cykling förbjuden. [ref]
Ingen som vill kalla sig cyklist cyklar på trottoaren, däremot är det inte förbjudet att cykla på gräsmattor eller på de kyrkogårdar jag känner till (de har bilvägar runt hela kyrkogården). Apropå att cykla tätt intill är det något jag gör varje dag - det går ibland människor i bredd på den dedikarade cykelbana jag tar till jobbet (OBS! inte delad gång/cykelbana, bara cykelled, inget annat, dvs gående ska inte befinna sig där alls, det råkar bara vara en genväg att ta till den närliggande bilparkeringen) - så det finns alla exempel på dåligt omdöme bland alla typer av trafikanter varesig de är till fots eller på cykel. Innebär detta att ingen annan grupp än cyklister bryter så frekvent mot lagar och regler? Vad sägs om att hälften av alla bilister bryter mot den enkla regeln att inte köra för fort? [ref]. 50% är ganska mycket va? Ganska frekvent om man säger så. Och vad är värst? Att dundra förbi i en nästan 2 ton tung plåtlåda mitt i stan eller att cykla på trottoaren i 12 km/h? Vad är det för "trafikvett" egentligen?
Författaren till citatet ovan är Rikard Palm och han har lite större lik i garderoben än dessa mesiga cykelförseelser...
Rikard Palm är en av dom ~13000 som körde rattfulla 2009. Ett rätt allvarligt brott som dessutom är förbjudet till skillnad från att cykla på gräsmattan. [ref] [ref]Rikard Palm tillhörde också den bransch med (bl.a) notoriska fulkörare jag råkat möta i mitt yrke flera gånger.
Vi får komma ihåg att Rikard Palm är en före detta taxichafför och bussförare. Dom har oftast ett horn i sidan till dom “störande cyklisterna”. [ref]Inte för att det har något med Rikard Palm att göra eller att han aldrig åkt fast för fortkörning, kört rattfull innan händelsen 2009 (enligt honom själv), osv. Rikard kanske var en taxichaufför med lika höga ideal som jag är cyklist. Men, med tanke på att Rikard Palm drar alla cyklister över en kam så tycker jag det är läge att ta några exempel på taxichaufförer med "avsaknad av vanligt trafikvett" och dra alla taxichaufförer över en kam. Det var en gång... En taxichaufför bestämde sig för att köra förbi rödljuset vid en korsning via cykelbanan bredvid vägen. Precis framför mig körde han/hon/den/det över refugen/trottoaren, prejade undan mig och tryckte gasen i botten förbi rödljuset. Jag lyckades få in en näve i sidorutan, tyvärr lyckades jag inte göra så stor skada på bilen - vilket ju är jättekonstigt. En bil är hård och en cyklist är mjuk [ref]. När han kommit förbi rödljuset tog han det lugnt igen, dvs inte precis något brådskande livshotande ärende - han fick tydligen bara en flipp och tålde inte rödljus. I innerstan har jag vid otaliga tillfällen haft taxibilar som inte väjt i rondeller, som medvetet småträngt ut mig när jag cyklat om (då biltrafik går jäkligt långsamt på vissa gator i stan) och som inte stannat för gående vid övergångsställen. Som cyklist får man cykla om en bil på vilken sida av bilen som helst (till skillnad mot MC) - något som förstås stör. Det gäller förstås inte bara taxiåkare. Är man yrkesförare så kör/cyklar man förstås som om man äger vägen - rätt eller fel, det är ju ens arbetsplats och då kan det lätt bli ett prestigespel. Dock, Göteborg är varken New York eller något annat ställe och här sköter sig huvuddelen oavsett om det är cykelbud, taxi eller buss - så jag förstår inte riktigt Rikard Palms problem, men stör mig också på att "cyklister" som inte bär upp titeln med heder cyklar på trottoaren lika mycket som Rikard Palm säkert stör sig på taxikollegor med dålig stil. En riktig cyklist cyklar aldrig på trottoaren och det är en hederssak.
Men, Rikard Palm kanske ska sopa framför egen dörr först eller hålla käft. Att sätta sig full i en rullande plåtlåda till likkista på över ett ton och sedan klaga på att en och annan dam på damcykel cyklar på trottoaren är lite skillnad om man säger så. Rikard Palm kanske ska sätta sig på cykel en månad. Alla som klagar så jäkla mycket kommer även att fortsätta att klaga från cykelsadeln, men från ett annat perspektiv. Då är det plötsligt alla gående som inte följer trafikreglerna, lattemorsor med barnvagnar i bredd, bilister som inte kan trafikregler, yrkesförare som kör hänsynslöst, osv. Hade Rikard Palm blivit en daglig cykelpendlare hade vi hört precis samma sak från honom - bara tvärtom.
lördag, maj 12, 2012
En kycklingbit = 150 gram protein?
Här är det stort leende vill jag påstå, men med en nypa sympati - tänk hur fel det kan bli. Läste just Gudiols inlägg - Varför man inte ska lyssna på kosttillskottsförsäljare - med följande videoklipp. Malin Eriksson från Sportguiden eller KostExperten.se (de har tydligen bytt ut ordet "tillskott" mot "expert") - snackar om pulver i något tjôtprogram. Lyssna noga på hennes proteinrekommendationer...
Kan det bli bättre? Med den tröjan dessutom! :-)
Förresten, var fick hon siffran 400-500 gram protein per dag ifrån? Hon menade säkert inte en nolla för mycket (40-50 gram protein per dag) - det är lite i underkant för en man även om man överlever alldeles utmärkt på det, men sällan optimalt. Men, vad som är ännu mer sällan optimalt är förstås 400-500 gram protein per dag. Dock, 400-500 kcal protein per dag låter mer normalt (100-120 gram) och att en väldigt stor kycklingbit eventuellt skulle kunna innehålla 150 kcal protein (eller är 150 kcal totalt). "Man tar upp ungefär 35 gram [protein] per måltid". Huh? Sen är det en massa annat lull-lull, möjligtvis faktiskt ett och annat bra tips i mängden (att inte knapra koffeinpiller/EGCG, sluta träna och tro att man blir rippad, t.ex - det enda som faktiskt var riktigt vettigt sagt).
Det säger egentligen mer om Kanal 5s höga kvalitet när de tar in "experter" som bara kan stava till ordet än det gör om kosttillskottsförsäljaren. Trots att jag inte har någon TV verkar jag ha samma uppfattning som många andra har av kanalens förträffligt höga kvalitet. Är det så svårt att hitta en riktig expert? En kanal för och av wannabe's.
Kan det bli bättre? Med den tröjan dessutom! :-)
Förresten, var fick hon siffran 400-500 gram protein per dag ifrån? Hon menade säkert inte en nolla för mycket (40-50 gram protein per dag) - det är lite i underkant för en man även om man överlever alldeles utmärkt på det, men sällan optimalt. Men, vad som är ännu mer sällan optimalt är förstås 400-500 gram protein per dag. Dock, 400-500 kcal protein per dag låter mer normalt (100-120 gram) och att en väldigt stor kycklingbit eventuellt skulle kunna innehålla 150 kcal protein (eller är 150 kcal totalt). "Man tar upp ungefär 35 gram [protein] per måltid". Huh? Sen är det en massa annat lull-lull, möjligtvis faktiskt ett och annat bra tips i mängden (att inte knapra koffeinpiller/EGCG, sluta träna och tro att man blir rippad, t.ex - det enda som faktiskt var riktigt vettigt sagt).
Det säger egentligen mer om Kanal 5s höga kvalitet när de tar in "experter" som bara kan stava till ordet än det gör om kosttillskottsförsäljaren. Trots att jag inte har någon TV verkar jag ha samma uppfattning som många andra har av kanalens förträffligt höga kvalitet. Är det så svårt att hitta en riktig expert? En kanal för och av wannabe's.
tisdag, maj 08, 2012
Elektromagnetisk överkänslighet
Läser just en artikel på IDG om el- eller elektromagnetisk överkänslighet - så kallad "electromagnetic hypersensitivity".
Jag tänkte helt enkelt svara på Mona Nilssons artikel precis som jag svara på lustigheter från diverse kostförespråkare, men även på grund av att jag träffat en och annan i min bransch som hävdar att de får huvudvärk av mobiltelefoner, bluetooth-headset och switchar i taket - för att inte tala som skräcken (hos vissa få som tur är) för WiFi (trådlöst nätverk). Det där med switchar (nätverksutrustning som fördelar ett fysiskt datanät, dvs kablar som leder svagström) är en rolig historia. Ena gången visste personen i fråga om att jag hade placerat switchar i taket dolt under ett innertak. Den andra gången visste personen i fråga inte om att det fanns switchar i taket. Personen vistades minst lika mycket i båda rummen. Gissa i vilket rum personen klagade på "elöverkänslighet"? Jo, just det, i rummet där personen visste att switcharna fanns, men inte i det andra rummet. Ja, vad ska man säga. Som tur är har jag inte träffat på så många så kallade "el-/elektromagnetiskt överkänsliga". Blir svårt i dagens IT-samhälle. Inte nog med det - jag slår vad om att samma personer mer än gärna lägger sig på en klippa bohusländsk granit ute i skärgården... och njuter av radonstrålningen.
Mona Nilsson har inte med en enda referens i sin artikel. Jag är väl medveten om att man kan döda och framkalla cancer hos försöksdjur via diverse strålning. Det är dock frågan om extremt höga nivåer. EU-kommissionen har gjort en granskning och så länge man håller sig inom tillåtna gränsvärden är det ett icke-problem rörande det mesta i sjukdomsväg (inklusive cancer) [ref]. Å andra sidan, om människan inte pallar några mobilmaster, några accesspunkter (WiFi) och prata i ett Bluetooth-headset, men pallar bakgrundsstrålningen då har vi problem om vi ska fortsätta evolutionen.
Innan man bortförklarar de överkänsligas symptom/påståenden måste man förstås ha på fötter och då slänger jag fram följande litteraturöversikt och meta-analys. Abstraktet ger ett ganska tydligt svar...
Jag tänkte helt enkelt svara på Mona Nilssons artikel precis som jag svara på lustigheter från diverse kostförespråkare, men även på grund av att jag träffat en och annan i min bransch som hävdar att de får huvudvärk av mobiltelefoner, bluetooth-headset och switchar i taket - för att inte tala som skräcken (hos vissa få som tur är) för WiFi (trådlöst nätverk). Det där med switchar (nätverksutrustning som fördelar ett fysiskt datanät, dvs kablar som leder svagström) är en rolig historia. Ena gången visste personen i fråga om att jag hade placerat switchar i taket dolt under ett innertak. Den andra gången visste personen i fråga inte om att det fanns switchar i taket. Personen vistades minst lika mycket i båda rummen. Gissa i vilket rum personen klagade på "elöverkänslighet"? Jo, just det, i rummet där personen visste att switcharna fanns, men inte i det andra rummet. Ja, vad ska man säga. Som tur är har jag inte träffat på så många så kallade "el-/elektromagnetiskt överkänsliga". Blir svårt i dagens IT-samhälle. Inte nog med det - jag slår vad om att samma personer mer än gärna lägger sig på en klippa bohusländsk granit ute i skärgården... och njuter av radonstrålningen.
Mona Nilsson har inte med en enda referens i sin artikel. Jag är väl medveten om att man kan döda och framkalla cancer hos försöksdjur via diverse strålning. Det är dock frågan om extremt höga nivåer. EU-kommissionen har gjort en granskning och så länge man håller sig inom tillåtna gränsvärden är det ett icke-problem rörande det mesta i sjukdomsväg (inklusive cancer) [ref]. Å andra sidan, om människan inte pallar några mobilmaster, några accesspunkter (WiFi) och prata i ett Bluetooth-headset, men pallar bakgrundsstrålningen då har vi problem om vi ska fortsätta evolutionen.
Innan man bortförklarar de överkänsligas symptom/påståenden måste man förstås ha på fötter och då slänger jag fram följande litteraturöversikt och meta-analys. Abstraktet ger ett ganska tydligt svar...
Thirty-one experiments testing 725 "electromagnetically hypersensitive" participants were identified. Twenty-four of these found no evidence to support the existence of a biophysical hypersensitivity, whereas 7 reported some supporting evidence. For 2 of these 7, the same research groups subsequently tried and failed to replicate their findings. In 3 more, the positive results appear to be statistical artefacts. The final 2 studies gave mutually incompatible results. Our metaanalyses found no evidence of an improved ability to detect EMF in "hypersensitive" participants. [ref]24 av 31 studier i denna litteraturöversikt/meta-analys hävdade rakt av att det inte fanns något fenomen kallat "biofysisk hypersensitivitet" gentemot eletromagnetiska fält. Övriga studier var uppenbarligen ganska dålig design på, speciellt de studier som inte gick att återskapa resultatet av. I sammanfattning hävdar man att överkänsligheten beror på något annat...
The symptoms described by "electromagnetic hypersensitivity" sufferers can be severe and are sometimes disabling. However, it has proved difficult to show under blind conditions that exposure to EMF can trigger these symptoms. This suggests that "electromagnetic hypersensitivity" is unrelated to the presence of EMF, although more research into this phenomenon is required. [ref]Kanske är det så enkelt att kognitiv beteendeterapi gör att man släpper sin (uppfattning av) överkänslighet...
The quality of these studies was limited. Nevertheless, their results suggest that cognitive behavioural therapy is more effective than providing no treatment. [ref]I övrigt finns det tydligen en del observationsstudier (frågeformulär-typen), men få kontrollerade kliniska studier (RCTs). T.ex rörande mobiltelefoni...
In only one provocation study, individuals with self-reported electromagnetichypersensitivity were exposed to EMF. Their perception of field status was no better than would have been expected by chance. [ref]Här lyckades de överkänsliga inte träffa mer rätt än av ren slump - ungefär som mitt exempel ovan med switcharna i taket. Man konstaterar alltså att fenomenet troligen inte finns, men man lämnar förstås dörren öppen och hävdar att forskningen inte definitivt kan utesluta negativa hälsoeffekter på lång sikt...
In conclusion, based on the limited studies available, there is no valid evidence for an association between impaired well-being and exposure to mobile phone radiation presently. However, the limited quantity and quality of research in this area do not allow to exclude long-term health effects definitely. [ref]I en annan litteraturöversikt så är det mer frågan om UFOn än något annat...
This review showed that the large majority of individuals who claims to be able to detect low level RF-EMF are not able to do so under double-blind conditions. If such individuals exist, they represent a small minority and have not been identified yet. [ref]Huh?
If such individuals exist, they represent a small minority and have not been identified yet.Att vara eller att inte vara - det är frågan? Ja, vad ska man säga. När man sätter överkänsliga i RCTs så träffar de inte rätt - vad mer behöver vi veta? Man kan väl helt enkelt avsluta debatten där - det finns inget vetenskapligt stöd för elektromagnetisk överkänslighet. Punkt. Har man problemet kanske det är bra att veta att kognitiv beteendeterapi eventuellt fungerar ;-)
lördag, maj 05, 2012
Dr Mercolas lustigheter om B12
Mercola säljer sin B12-sprej...
I klippet ovan ljuger han rörande minst två punkter och det är dessa jag vill belysa med detta inlägg (förutom att äta enligt din "nutritional type" är ren alternativmedicinsk nonsens och att hans kaffe-melatonin-periodiseringsrutin låter som ett onödigt i-landsproblem). Han verkar dock ha en ganska bra uppfattning om de höga doser B12 som flera "hälsogurus" förespråkar, dvs att det är som koffein: det är "stimulantia" vid höga doser. Jag håller helt med att B12 är bättre att använda som uppiggare än koffein. Det är dock fortfarande frågan om absurda doser för terapeutisk effekt.
Den terapeutiska dosen för att ge de med kronisk trötthetssyndrom mer energi och öka deras välmående är från 1000 gånger RDI per dag och uppåt 3000 gånger RDI - och då snackar vi injektioner inte via piller [ref]. Piller fungerar också, men troligen måste man 10-dubbla dosen [ref]. För många med CFS avtar dock den positiva effekten av B12 (oavsett form och trots enorma megadoser) efter en tid - det är alltså inget bot mot CFS. Det betyder inte att det inte ger en kick och ett bättre välmående för människor utan CFS som bara känner sig allmänt trötta och orkeslösa. B12 har t.ex använts av idrottare för att orka mer i många decennier. Cyklister är förstås inget undantag, tvärtom. Cykelsporten kallas vanligtvis för den allra hårdaste sporten med extremt många tävlingsdagar och många träningstimmar per vecka. Injektioner förbjöds för något år sen, men innan fick med största sannolikhet samtliga cyklister under de stora etapploppen (Tour de France, Giro d'Italia, Vuelta a Espana) B-vitamininjektioner efter någon vecka (inklusive hög dos B12) helt enkelt för att orka dyka upp på startlinjen [ref]. Viss vetenskap avfärdar någon prestationsfördel, ökad energi eller ork rörande B12 (eller andra B-vitaminer), men likt förbannat har det varit rutin hur länge som helst (dessa studier har dock inte mätt effekten efter lång tids utmattning utan endast på utvilade idrottare). Det finns dock vetenskapligt stöd att megadoser B12 funkar mot orkeslöshet både bland mer friska personer och CFS-patienter. Eftersom alla typer av injektioner är förbjudet för idrottare idag är det troligen megadoser i pillerform som gäller och jag vill med detta inlägg förmedla att det fungerar lika bra förutsatt att dosen är rätt.
Mercola tycker att oralt B12 - dvs i form av tabletter - är helt meningslösa då man - menar Mercola - inte tar upp något av B12:et i tabletten. Han säger rakt ut att det går rakt igenom kroppen och att man bara skiter ut det. Detta är ren lögn - åtminstone rörande den dos en portion av Mercolas spray innehåller (1200mcg [ref]).
Först och främst ska vi avfärda myten att B12-sprej och andra B12-preparat menat att smälta under tungan (sublingualt, så kallad resoriblett) betyder ett bättre upptag än att svälja pillret helt. En studie jämförde 500 mcg B12-resoriblett vs 500 mcg vanlig B12-tablett (svald) [ref]. Det var ingen signifikant skillnad mellan behandlingarna, dvs vanliga hederliga billiga B12-piller med cyanokobalamin fungerar lika bra som de dyra special-varianterna (det är bara en marknadsföringsploj).
Pfizer tillverkar små små rosa piller för att bota perniciös anemi, dvs blodbrist orsakad av B12-brist. I varje piller är det 1000 mikrogram (1 mg) cyanokobalamin. Läkemedlet eller tillskottet heter Behepan och finns även i sprutform. Det går att köpa pillren receptfritt på Apoteket, men man får fråga efter dem. Givetvis finns det många tillverkare av B12-piller i samma dos (Solgar t.ex). Hur kommer det sig att ett läkemedelsföretag tillverkar - enligt Mercola - verkningslösa piller för att bota en allvarlig sjukdom? Svaret är förstås att Mercola har fel och Pfizer tillsammans med vetenskap och beprövad erfarenhet (särskilt i Sverige) har rätt.
Vilken dos snackar vi då om?
För att bota B12-brist krävs det inte så mycket, 1000-2000 mcg per dag enligt referensen ovan i någon/några veckor följt av 1000 mcg per vecka/månad livet ut [ref].
B12 har använts för att förbättra livskvaliteten hos patienter med kroniskt trötthetssyndrom (CFS - chronic fatigue syndrome). Många av dessa har normal B12-status och här är det frågan om helt andra doser i ett helt annat syfte.
Min egen erfarenhet efter att ha provat 5000 mcg i form av Behepan-tabletter per dag i några dagar har varit att det är alldeles för mycket. De första 2-3 dagarna kändes OK och jag märkte faktiskt lite ökat välmående eller "positiv energi". Kan förstås vara placebo eller bero på något helt annat. Placebo var dock inte den ökade värmeutvecklingen och kraftigt förhöjda aptiten. Efter 2-3 dagar märkte jag av några ganska otrevliga biverkningar - yrsel, ordentlig värmevallning med tillhörande svettning, törst och kraftigare andning vid rörelse (inte bara på cykeln). Detta försvann efter några timmar och återkom när jag tog en Behepan-tablett till (1 mg). Det intressanta är att jag gick ner 1 kg i vikt trots att jag åt ganska hejdlöst. En trevlig biverkning till skillnad från de andra biverkningarna. Jag fortsätter med Behepan ett tag till, men under den dos som ger de otrevliga biverkningarna vilket verkar ligga på runt 2000-3000 mcg per dag för min del.
Varning: Enligt drugs.com är B12 inte ofarligt [ref]. De nämner en rad väldigt otrevliga komplikationer som t.ex hjärtsvikt och blodproppar i benen. De har dock inte med en enda referens till fallstudier rörande detta. Det kan ju vara så att det redan är allvarligt sjuka som drabbats av komplikationerna och inte friska människor. Linus Pauling Institute hävdar följande...
Cyanid
Cyanokobalamin är den vanligaste och billigaste formen av B12 (Behepan innehåller detta). Andra former är hydroxokobalamin och metylkobalamin. Cyanokobalamin är stabilare, dvs den förstörs inte lika lätt som de andra formerna [ref]. Den är också billig att framställa. Vissa hävdar dock att cyanokobalamin är dåligt för hälsan då det innehåller cyanid. Mängden cyanid per 1000 mcg cyanokobalamin är endast 20 mcg [ref]. Minimal risknivå rörande intag av cyanid för en 70 kg människa är upp till 3500 mcg per dag [ref], dvs 3500 mcg per dag innebär minimal hälsorisk. Alltså, man oroar sig i onödan (såvida du inte tar 175mg B12 eller mer i form av cyanokobalamin per dag förstås, men då lär du få andra problem).
I klippet ovan ljuger han rörande minst två punkter och det är dessa jag vill belysa med detta inlägg (förutom att äta enligt din "nutritional type" är ren alternativmedicinsk nonsens och att hans kaffe-melatonin-periodiseringsrutin låter som ett onödigt i-landsproblem). Han verkar dock ha en ganska bra uppfattning om de höga doser B12 som flera "hälsogurus" förespråkar, dvs att det är som koffein: det är "stimulantia" vid höga doser. Jag håller helt med att B12 är bättre att använda som uppiggare än koffein. Det är dock fortfarande frågan om absurda doser för terapeutisk effekt.
Den terapeutiska dosen för att ge de med kronisk trötthetssyndrom mer energi och öka deras välmående är från 1000 gånger RDI per dag och uppåt 3000 gånger RDI - och då snackar vi injektioner inte via piller [ref]. Piller fungerar också, men troligen måste man 10-dubbla dosen [ref]. För många med CFS avtar dock den positiva effekten av B12 (oavsett form och trots enorma megadoser) efter en tid - det är alltså inget bot mot CFS. Det betyder inte att det inte ger en kick och ett bättre välmående för människor utan CFS som bara känner sig allmänt trötta och orkeslösa. B12 har t.ex använts av idrottare för att orka mer i många decennier. Cyklister är förstås inget undantag, tvärtom. Cykelsporten kallas vanligtvis för den allra hårdaste sporten med extremt många tävlingsdagar och många träningstimmar per vecka. Injektioner förbjöds för något år sen, men innan fick med största sannolikhet samtliga cyklister under de stora etapploppen (Tour de France, Giro d'Italia, Vuelta a Espana) B-vitamininjektioner efter någon vecka (inklusive hög dos B12) helt enkelt för att orka dyka upp på startlinjen [ref]. Viss vetenskap avfärdar någon prestationsfördel, ökad energi eller ork rörande B12 (eller andra B-vitaminer), men likt förbannat har det varit rutin hur länge som helst (dessa studier har dock inte mätt effekten efter lång tids utmattning utan endast på utvilade idrottare). Det finns dock vetenskapligt stöd att megadoser B12 funkar mot orkeslöshet både bland mer friska personer och CFS-patienter. Eftersom alla typer av injektioner är förbjudet för idrottare idag är det troligen megadoser i pillerform som gäller och jag vill med detta inlägg förmedla att det fungerar lika bra förutsatt att dosen är rätt.
Mercola tycker att oralt B12 - dvs i form av tabletter - är helt meningslösa då man - menar Mercola - inte tar upp något av B12:et i tabletten. Han säger rakt ut att det går rakt igenom kroppen och att man bara skiter ut det. Detta är ren lögn - åtminstone rörande den dos en portion av Mercolas spray innehåller (1200mcg [ref]).
Först och främst ska vi avfärda myten att B12-sprej och andra B12-preparat menat att smälta under tungan (sublingualt, så kallad resoriblett) betyder ett bättre upptag än att svälja pillret helt. En studie jämförde 500 mcg B12-resoriblett vs 500 mcg vanlig B12-tablett (svald) [ref]. Det var ingen signifikant skillnad mellan behandlingarna, dvs vanliga hederliga billiga B12-piller med cyanokobalamin fungerar lika bra som de dyra special-varianterna (det är bara en marknadsföringsploj).
Pfizer tillverkar små små rosa piller för att bota perniciös anemi, dvs blodbrist orsakad av B12-brist. I varje piller är det 1000 mikrogram (1 mg) cyanokobalamin. Läkemedlet eller tillskottet heter Behepan och finns även i sprutform. Det går att köpa pillren receptfritt på Apoteket, men man får fråga efter dem. Givetvis finns det många tillverkare av B12-piller i samma dos (Solgar t.ex). Hur kommer det sig att ett läkemedelsföretag tillverkar - enligt Mercola - verkningslösa piller för att bota en allvarlig sjukdom? Svaret är förstås att Mercola har fel och Pfizer tillsammans med vetenskap och beprövad erfarenhet (särskilt i Sverige) har rätt.
In this study of patients with megaloblastic anemia due to cobalamin deficiency, p.o. [via tablett] cobalamin treatment was as effective as i.m. [intramuskulär injektion] cobalamin treatment. P.o. treatment also was better tolerated and less expensive compared with IM treatment. [ref]I Sverige har vi lång erfarenhet av att behandla perniciös anemi enbart via piller (så länge det inte är riktigt allvarligt, då får man en spruta direkt på plats).
The Swedish experience suggests that most patients with deficiency could be managed by oral high dose vitamin B12 therapy. [ref]Mercola pratar en del om den så kallade "inre faktorn" (intrinsic factor), något som människor med perniciös anemi kan sakna. Mercola menar att saknar man detta protein så tar man inte upp något B12. Det stämmer inte. Trots att B12 är en stor molekyl [ref] så går den igenom tarmen via så kallad diffusion, dvs när en koncentration i en vätska utom eller innanför en cell eller ett membran spontant vandrar över till andra sidan för att nå "balans" eller jämn koncentration. Det är dock frågan om mycket liten mängd och därför behöver vanligtvis en oral dos B12 vara betydligt högre än en intramuskulär dos för samma effekt.
Passive diffusion accounts for 1.2% of total absorption with a bioavailability unaffected in patients with pernicious anaemia or gastro-duodenal surgical resection (Berlin 1968; Berlin 1978). High doses of oral vitamin B12 (e.g. 1,000 micrograms daily) may be able to produce adequate absorption of vitamin B12 even in the presence of IF deficiency and therefore be an alternative to the intramuscular route in many patients. [ref]Med tanke på att B12 i tablettform höjer B12-nivåerna lika bra som sublingualt B12 så förstår ni att B12-sprutor är mer effektiva vid lägre dos än både Mercola's överprisade B12-spray och Pfizer's billiga Behepan-tabletter.
Vilken dos snackar vi då om?
För att bota B12-brist krävs det inte så mycket, 1000-2000 mcg per dag enligt referensen ovan i någon/några veckor följt av 1000 mcg per vecka/månad livet ut [ref].
B12 har använts för att förbättra livskvaliteten hos patienter med kroniskt trötthetssyndrom (CFS - chronic fatigue syndrome). Många av dessa har normal B12-status och här är det frågan om helt andra doser i ett helt annat syfte.
Also, as already noted in regard to folic acid, there is no scientific data proving the efficacy of vitamin B12 supplementation in CFS [chronic fatigue syndrome] patients. There is data supporting the theory that the vitamin, given by injection, is therapeutic. Similar to the situation with folic acid, these data suggest the total dose of B12 necessary for a response is massive when compared to the dose considered adequate to correct a B12 deficiency [...]
a double-blind crossover study, concerned men and women who complained of chronic tiredness but had no physical findings and normal serum B12 concentrations. They received intramuscular injections of 5,000 mcg of vitamin B12 or placebo twice daily for two weeks, each in random order with a two-week rest period in between. The vitamin injections resulted in a significant increase in feelings of well-being. The placebo injections had no effect, so long as placebo was given first. [...]
An informal study found a substantial proportion of patients with normal serum B12 concentrations felt better following injections of hydroxocobalamin but not following injections of sterile water. The maximum feeling of well-being, which was established through open trials, occurred using dosages ranging from 3000 mcg four times weekly to 9000 mcg daily. [ref]Detta är frågan om intramuskulära injektioner (vanligtvis i lårmuskeln, deltamuskeln eller glutealmuskeln) inte tabletter.
Min egen erfarenhet efter att ha provat 5000 mcg i form av Behepan-tabletter per dag i några dagar har varit att det är alldeles för mycket. De första 2-3 dagarna kändes OK och jag märkte faktiskt lite ökat välmående eller "positiv energi". Kan förstås vara placebo eller bero på något helt annat. Placebo var dock inte den ökade värmeutvecklingen och kraftigt förhöjda aptiten. Efter 2-3 dagar märkte jag av några ganska otrevliga biverkningar - yrsel, ordentlig värmevallning med tillhörande svettning, törst och kraftigare andning vid rörelse (inte bara på cykeln). Detta försvann efter några timmar och återkom när jag tog en Behepan-tablett till (1 mg). Det intressanta är att jag gick ner 1 kg i vikt trots att jag åt ganska hejdlöst. En trevlig biverkning till skillnad från de andra biverkningarna. Jag fortsätter med Behepan ett tag till, men under den dos som ger de otrevliga biverkningarna vilket verkar ligga på runt 2000-3000 mcg per dag för min del.
Varning: Enligt drugs.com är B12 inte ofarligt [ref]. De nämner en rad väldigt otrevliga komplikationer som t.ex hjärtsvikt och blodproppar i benen. De har dock inte med en enda referens till fallstudier rörande detta. Det kan ju vara så att det redan är allvarligt sjuka som drabbats av komplikationerna och inte friska människor. Linus Pauling Institute hävdar följande...
No toxic or adverse effects have been associated with large intakes of vitamin B12 from food or supplements in healthy people. Doses as high as 1 mg (1000 mcg) daily by mouth or 1 mg monthly by intramuscular (IM) injection have been used to treat pernicious anemia without significant side effects. When high doses of vitamin B12 are given orally, only a small percentage can be absorbed, which may explain the low toxicity. Because of the low toxicity of vitamin B12, no tolerable upper intake level (UL) was set by the Food and Nutrition Board in 1998 when the RDA was revised (6). [ref]1000 mcg (1 mg) - en Behepan-tablett - anses alltså säkert för friska människor.
Cyanid
Cyanokobalamin är den vanligaste och billigaste formen av B12 (Behepan innehåller detta). Andra former är hydroxokobalamin och metylkobalamin. Cyanokobalamin är stabilare, dvs den förstörs inte lika lätt som de andra formerna [ref]. Den är också billig att framställa. Vissa hävdar dock att cyanokobalamin är dåligt för hälsan då det innehåller cyanid. Mängden cyanid per 1000 mcg cyanokobalamin är endast 20 mcg [ref]. Minimal risknivå rörande intag av cyanid för en 70 kg människa är upp till 3500 mcg per dag [ref], dvs 3500 mcg per dag innebär minimal hälsorisk. Alltså, man oroar sig i onödan (såvida du inte tar 175mg B12 eller mer i form av cyanokobalamin per dag förstås, men då lär du få andra problem).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)