En av grundpelarna i LCHFs påhittade fysiologiska modell för fetma är att det är insulin som stänger in fett i våra fettceller vilket gör oss feta alternativt hungriga i förtid vilket gör att vi äter igen och vi blir feta. [ref]Jacob Gudiol skrev för några dagar sedan ytterligare ett inlägg i hans serie om insulinhypotesen [ref 1, 2, 3, 4, 5, 6] och påpekade återigen att är proteinandelen samma så ger vilken viktminskningsdiet som helst viktnedgång och LCHF är inte bättre än andra...
Det hela började med mina inlägg kring en metabol fördel. I de här tre inläggen tog jag upp totalt 13 studier där man under väldigt kontrollerade former gett försökspersoner olika dieter med vida skillnader i kolhydrater och fett (1, 2, 3). Resultatet från alla dessa studier är att viktnedgången blir precis den samma oavsett om man äter stora mängder kolhydrater eller stora mängder fett. Allting beror på kalorierna så länge som proteinintaget är det samma. Det finns ingen studie som någonsin visat på något annat än just detta resultat. [ref]Vissa LCHF:are gör ungefär som Denise Minger och tittar bara på univariat korrelationer (eller inkompetenta multivariatanalyser) istället för att göra riktiga analyser av studierna och på så sätt får helt skev bild av verkligheten. Om man jämför det LCHF:arna vill jämföra, dvs kolhydrater vs fett så får man se till att hålla den tredje variabeln (protein) konstant annars blir det helt knasigt. Diet vs diet i all ära och inte minst randomiserade kontrollerade studier i all ära, men följer försökspersonerna inte dieten så är det inte bättre än observationsstudier (i en av studierna åt Ornish-gruppen över 20 E% fett, Ornish förespråkar under 10 E% fett, blir liksom inte så rätt då = dålig kvalitet om det ska kallas RCT-studie). För att få reda på sanningen i dessa "okontrollerade" kontrollerade studier så måste man analysera resultatet, något Gudiol gjort.
Gudiols huvudargument i denna analys är att protein är den mest termogeniska makronutrienten (dvs den höjer kroppstempen och syreförbrukningen mest) - något som definitivt kan ha stor betydelse för viktnedgång. Protein är också (åtminstone inledningsvis) mer mättande än de andra makronutrienterna. Både högt och (väldigt) lågt proteinintag höjer ämnesomsättningen.
Gudiols nya inlägg handlar återigen om att insulin inte gör dig fet utan allt handlar om kalorier in, kalorier ut (duh!). Gudiol tar upp samma argument för insulin som Stephan Guyenet diskuterat för några veckor sedan [ref]...
Höga insulinnivåer [...] minskar risken för viktuppgång!
Ja, ni läste rubriken rätt. Detta är dessutom ingen ny information utan den har varit känd i lite över 20 år nu. Bevisen för detta kommer från en rad olika typer studier. Till exempel har man sett att personer med höga insulinnivåer i blodet eller högt blodsocker efter en måltid går upp mindre i vikt än personer med lägre insulinnivåer i blodet (9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 35, 36). Resultatet är dock inte alltid konsekvent då ett par studier visat att insulinnivåerna inte spelar någon roll (19, 20, 21) och en studie har visat på motsatsen, alltså att höga nivåer av insulin ökar risken för viktuppgång (22). Vissa studier har även visat på blandade resultat där vissa subgrupper fått en minskad risk, vissa ingen skillnad och vissa en ökad risk (23, 24).
Sett överlag är dock mönstret som du säkert ser ändå tydligt. Personer med hög insulinresistens eller höga insulinnivåer i blodet riskerar i mindre grad att gå upp i vikt än personer med lägre insulinnivåer eller bättre insulinresistens. Den exakta motsatsen mot vad som förutspås av LCHFs modell för viktuppgång. [ref]
Min kommentar och förklaringsmodell: Är du superinsulinkänslig som en anorektiker (eller f.d LCHF:are = samma sak) och äter min portionsstorlek av potäter så går blodsockret ner i fotknölarna - du är så hyper-insulinkänslig (orsakad av svält eller kolhydrattorka) att bukspottkörteln knappt behöver tuta ut något insulin - den torra svampen till utsvulten kropp suger upp allt. 5 minuter efter 1500 kcal potäter är du hungrig igen och det är inte normalt. Detta innebär viktuppgång utan tvekan, men det är bra - du kommer att återhämta kroppen, må bättre än någonsin (efter att du sovit i 2 månader) och gå ner alla kilona inom ett år. Din stresstålighet kommer att vara enorm [ref]. Har du däremot normal insulinkänslighet och normalt fungerande nervsystem (SNS och PSNS) - inte utbränt - så förstår du inte vad problemet är när folk pratar om insulin, viktuppgång, hypoglykemi, kolhydratkoma (paltkoma) eller något annat som bara drabbar halvt utbrända människor. Återhämtningen gör också att insulinnivåerna höjs (ve och fasa, men det är bra, för låga insulinnivåer är dåligt!) och att blodsockret höjs (ve och fasa x 2, det är också bra, hypoglykemi är förödande för ditt välmående - normala blodsockernivåer är vad som gäller). Du kan maximera denna effekten genom att samtidigt hålla proteinintaget lågt. Jag hävdar att lågt proteinintag och väldigt lågt fettintag är hemligheten varför (långsiktiga) fruktarianer som äter +3000 kcal per dag har 5% kroppsfett eller t.o.m mindre. Protein leder till ökad insulinkänslighet pga att det stimulerar tillväxt, tar man bort det minskar tillväxten och därmed ingen hypoglykemi och inga för låga insulinnivåer. Insulinet ger ökad termogenes och mättnad. Då kolhydrater ger näst-bäst termisk effekt bränner även 80/10/10-ätare bort en hel del kalorier bara av den anledningen. Man måste dock gå bra mycket lägre än 10 E% protein för att få förhöjd ämnesomsättning, speciellt med tillagat protein (då det är mer lättsmält än rått).
Nu handlar detta visserligen inte om varken 80/10/10 eller annan lågfett/lågprotein/högkolhydrat-kost utan om huruvida insulin gör dig fet eller ej. Men, jag måste ändå ha med klippet nedan - det borde säga allt. Man vet insulinindexet på frukt - det är relativt högt (dvs glukosen i frukten påverkar både blodsockret och insulinet ganska ordentligt, en mogen banan höjer insulinet mer än vitt bröd [ref]). Vissa hävdar att man bara tar upp 60% av näringen via rå kost (t.ex rå frukt), det är dock vetenskapligt fel - man vet att sockret i frukt tas upp otroligt lätt och i stor mängd. Protein och fibrer är de som är svåra att bryta ner i rå kost, inte sockret. Om nu socker och insulin gör dig fet, hur förklarar man då det här...
Jag behöver faktiskt inte så många referenser till min hypotes ovan - Gudiol tar upp detta i inlägget...
Vad kan då förklara denna effekt från insulin? [alltså att insulin leder till viktnedgång eller minskad viktuppgång] Jo förklaringen ligger i att insulin fungerar som ett anorektiskt hormon i hjärnan. Alltså insulin dämpar hungern och ökar energiförbrukningen (en anorektisk effekt ska alltså inte förväxlas med ätstörningen anorexia nervosa, det är något helt annat). Redan i början på 80-talet så hade man visat detta på apor (25*) och råttor (26). Samma sak har sen dess visat sig gälla även för möss (27), får (28), kycklingar (29) och murmeldjur när de försöker bulka upp sig inför hösten och vintern (30). För alla dessa djur innebär alltså mer insulin antingen en viktnedgång eller minskad viktökning.
Hur ser det då ut för människor. Föga överraskande så är resultatet precis det samma där. Höjer man insulinnivåerna så äter folk mindre. [ref]
Gudiol har en intressant punkt i sin sammanfattning...
att om man tittar på en enda måltid så blir fettinlagringen större efter en måltid med mycket fett jämfört med en måltid med lika många kalorier men mer kolhydrater och högre insulinfrisättning (6). I längden jämnas detta givetvis ut och kalorierna styr men det är ju ändå den total motsatsen mot vad som påstås inom LCHF. [ref]Han summerar det ganska bra...
Jag uppmanar alla som läser det här inlägget och som tidigare trott på berättelsen kolhydrater -> insulin -> övervikt att plocka upp sina LCHF-böcker eller surfa in på deras favoritkälla till kunskap om LCHF och se vilka referenser som faktiskt ges till detta påstående. De som gör detta kommer märka att det inte finns några relevanta referenser. Det är helt enkelt en påhittad modell som helt saknar stöd i den vetenskapliga litteraturen. [ref]
11 kommentarer:
Jag känner igen mig i det du och Guddi skriver om. Sen jag gick över till HCLF har jag gått ned i vikt trots att jag äter enorma mängder mat. Det känns nästan som om jag äter hela tiden. Jag såg dessutom att kostdoktorn varit där och kommenterat. När Guddi bad om studier som stöder "insulinhypotesen" började han svamla om Robert Lustig och fruktos. Kejsaren stod där helt plötsligt naken, men det var nog inte många som såg det.
Filmerna får nog för övrigt klassificeras som healthporn... :D
Skulle nästa vilja säga att det är omöjligt att gå upp i vikt med HCLF. Har flera gånger provat utan att lyckats speciellt bra. Det är "fan" inte lätt att vräka i sig 10-20 bananer och annan frukt, råkost och nästan kilovis med ris, potatis och sen händer i princip inget med vikten.
Bra inlägg. LCHF-are är uppenbart ute och cyklar. Fast det har vi vetat länge. Grämer mig än idag att jag en gång gick på deras budskap om lågkolhydratskostens himmelrike.
Laborerar just nu med eatstopeat-fastor vilket ger resultat trots icke-strikt kost. Väger 78,6 kg till skillnad mot de ca 82 jag legat på de senaste åren - tyvärr inser jag nog att jag har mer fettvikt än jag tidigare förstått, trodde att jag skulle vara ganska deffad än bit under 80 men nu lutar det mer mot att gå under 75. Men för att anknyta till inlägget så funderar jag på om en större mängd frukt när jag äter kan leda till mer motivation till spontan träning? Just nu är det lite dåligt på den fronten tyvärr. Kanske har mest med årstiden att göra iofs. Det är det som intresserar mig mest med makronutrienter (alltså inte "metabol" fördel): om kosten kan hjälpa dig att gå från att vara soffpotatis till att bli aspirerande atlet. Tittar man på fruktarianernas videos verkar det vara utmärkande för dem att de verkar få en himla motivation till träning. Fast det är klart, man får nog bara se dem det funkar för och att atleter är smala och vältränade är inget direkt kontroversiellt samband. Sen lever de ju ofta i soliga länder, vilket i sig ger mer motivation till att vara aktiv, med bra tillgång till billig och bra frukt.Hur funkar din egen deff Michael? Har saknat viktrapport på sistone. Eller har du lagt ner de målen?
Tack Michel för att du visar på bristerna hos lchf-kosten. Jag fick precis som du och många andra lära mig den hårda vägen vilken avgörande betydelse koldhydrater har för hälsan och välbefinnandet. Liksom Anders Aviel Fahl ångrar jag djupt att jag började äta lchf. Det är utan tvekan ett av mitt livs största misstag, för aldrig har jag mått så dåligt som då jag åt lchf. Idag är jag glad att jag till sist vågade släppa den kost som jag trodde var "the one and only".
Det är en bra fråga. Jag har (återigen) börjat fokusera på proteinet och märker ganska stor skillnad genom att plocka bort allt proteinrikt och bara käka så mycket kalorier som möjligt av potäter, ris, m.m. Äter dock en ganska stor mängd frukt (dadlar, bananer, clementiner och apelsiner). Jo, solen hjälper säkert dessa fruktarianer en hel del. Michael Arnstein sa i något videoklipp att han kände sig ganska omotiverad och skulle inte springa den dagen (ve och fasa). VanOrden har tydligen bränt ut sig under denna vintern också. Tror inte detta bara är D-vitamin (Arnstein och VanOrden lever ju längre norrut än Graham, McDougall, m.fl), utan förmodligen även mörkret i sig. Ljusterapi har ju inget med D-vitamin att göra, t.ex. Nu när ljuset och solen kommit tillbaka så mår iaf jag bättre.
Min egna deff blev ganska sidosteppad när jag drog igång businessen, sen körde jag på lite för hårt. Jobbade för mycket, sov för lite och åt förmodligen också för lite. Ingen bra kombination, så jag har ätit upp mig igen. Det är dock ganska intressant att jag inte blir direkt smällfet av att äta jäkligt mycket kalorier av bara kolhydrater. Så nu kör jag återhämtning kan man säga. Våren är påväg och då ska företaget igång på riktigt - det blir ingen nåd om man skulle känna sig överkörd redan i början. Kostprojektet går mer ut på att käka mycket, men hålla proteinandelen låg och se om resultatet blir samma som förra året och istället fortsätta med det utan att blanda in varken linser, bönor eller soja.
2012/2/23 Disqus <>
Tack för svaret. Det blir så otroligt komplext när man kastar in en massa variabler. Det är en anledning till att jag är ganska skeptisk mot reduktionistisk forskning på kost. Campbell skrev väl om det i the China Study.
Men livskvaliten har definitivt förbättrats av att inte oroa sig så mycket för proteinintaget och att kunna njuta av frukt. Ska käka lunch nu innan fastan och tror det blir en hel ananas och kanske lite bröd om jag är mer hungrig än så.
Äter du inget fettrikt alls som typ avocado etc.?
Det är bra att du läser Gudiol, Michel. Du skulle nog kunna vinna mycket på att vara lite mer som han. Balanserad, klarsynt och fri från skitsnack och hybris. Det finns ingen anledning att vara en extremtaliban, vare sig om det gäller att enbart leva på biff med smör som du gjorde förut, eller potatis med ris som du gör nu. Käka lite av varje, välj schysst kvalitet, rör på dig = that's it!
Så här äter Gudiol:
http://tranastyrka.se/wp-content/uploads/2012/02/LCHF.mat_.jpg
Vispgrädde, Bacon, Kött, Fisk, Kyckling, Ost, Ägg, Falukorv, Majonäs, Blodkorv osv osv... Knappast HCLF-talibanfruktarianvegan.
Kul att du hänvisar till en sån kille och inte bara till den hispige fruktknarkar'n från Down Under som tror att man inte kan prestera på toppnivå om man äter kött och ägg. Snacka om verklighetsfrånvänd.
99% av världens bästa atleter äter blandkost. Så här skriver du: "Lyssna till råd från personer som får de resultat du vill ha."
Och du vill med det säga att du vill bli som Durianrider, eller? Good Choice! Jag vill hellre bli som Usain Bolt i så fall. Han verkar mest käka kycklingnuggets, marmelad, griskött och fisk. 60% Protein, 30% Kolisar och 10% Fett. Verkar funka bra som fan. http://www.motleyhealth.com/celeb/usain-bolt-cruises-into-the-mens-200m-final-plus-his-workouts-and-diet
LCHF:arna är inte kloka någonstans. Tyvärr är inte veganerna det heller. Varför välja sida? Ta en öl, ta en cigg beställ in en biff å ta det lugnt nu.
Jag har redan ätit som Gudiol en gång i tiden. Jag havererade, gick på medicin i ett års tid, kunde inte cykla längre, sjukskriven (förlorade runt 15000 i inkomst) och blev fet. Tack, men nej tack, jag gör min grej - gör du din.
Du kanske aldrig har varit sjuk och trots att du har järnvilja vill något med livet men kan inte? Så har mitt liv varit, men det är slut med skiten nu - behåll du din öl, biff och cigg. Det är väl skönt att vi har valfrihet eller? Som tur är har man fattat att rökning dödar och förbjuder det överallt, tyvärr har ingen fattat att kosten dödar betydligt fler än rökningen.
Jag har aldrig varit så frisk som detta året i hela mitt liv. Jag har aldrig rört på mig mer eller orkat så mycket som under detta året och det blir bara bättre. Varför skulle jag sabba framsteg menar du? För att det är sexigt att vara ett destruktivt pucko? Till skillnad från dina 99% har jag provat det mesta i kostsammanhang. Du har inte tänkt på att dina 99% skulle kunna bli de 1%:en om de började förbättra lite saker här och där (som t.ex Dave Zabriskie som blev amerikansk tempomästare efter lite kostförändringar och Team Garmin's förbättringar, osv).
99,9% av alla atleter har aldrig haft några hälsoproblem. De har inte blivit atleter, de har alltid varit det - genetiskt ffa och hård träning sen barnsben. Jag skulle också vilja ha fötts som en odödlig sak som kan
käka vad som helst utan att må pyton. Tyvärr funkar inte alla så. Jag
bloggar om de 99%:en och att man faktiskt kan gå från dessa 99 till något
helt annat. Det som är intressant är hur man kan ta vanliga - gärna sjuka
slutkörda - människor och göra dem till superpresterande individer -
antingen inom idrott eller inom yrkeslivet. Det är det enda som betyder
något - inte huruvida Bolt äter 60E% protein eller ej. Följ gärna Bolts
ljug till diet i 2-3 år och se om du blir någon Bolt.
Detta låter precis som vissa kollegor på jobbet som nu håller ganska tyst.
Förr så skämtade de om den som var sjukast på jobbet var den som var mest
intresserad av kost och hälsa (dvs jag). Nu är det tvärtom - jag är
friskast och folk säger inte ett knyst. Jantelagen i all sin prakt.
Som sagt...
People who say it cannot be done should not interrupt those who are doing
it.
2012/2/27 Disqus <>
Jag behöver inte bli någon Durianrider - jag slår Durianrider i en spurt hur lätt som helst.
Till skillnad från för några år sen (och på LCHF) så är det ganska förnedrande att bli avställd av mig i en backe - det går ganska fort, så nej, jag behöver inte bli något Durianrider, jag är ganska snabb som det är. Ironiskt nog snabbare än jag någonsin varit trots att jag inte super, röker eller käkar biff.
2012/2/27 Disqus <>
Får väl säga samma sak själv, men samtidigt får jag tacka LCHF. Hade det inte börjat någonstans hade jag inte kommit dit jag är nu. Hade jag inte blivit sjuk på standardkost hade jag aldrig upptäckt hur bra man kan må och hur mycket mer man kan prestera. Lätt att säga när det bara är förkylningar/influensor och magproblem och inget värre. Men ändå, jag hade kanske aldrig intresserat mig för kost så djupt och definitivt aldrig vågat köra på med så extrema kostexperiment.
2012/2/26 Disqus <>
Michel, så här är det. Du har inte hållit på så länge med det här med kost och vetenskap. Du springer runt som en kalv på grönbete och får upp ögonen för än det ena, än det andra. Någon gång i framtiden kommer du kanske hitta lite balans.
Att ta en cigg nån gång, käka en biff någon gång eller njuta av en kall öl i en bastu är ingenting som förkortar ditt liv. Förmodligen tvärtom. Du tror allt handlar om kost, och då kan jag berätta en hemlighet: Det gör det inte.
"It seems the harder people try to achieve dietary perfection the more crazy, alienated from friends and family, and ill they become."Matt Stone, han skriver en och annan bra grej emellanåt.
Skicka en kommentar