Charlotte Erlanson-Albertsson om LCHF och fettrik kost

Charlotte Erlanson-Albertsson - en professor som förespråkar Livsmedelsverkets rekommendationer (se här) - skriver om LCHF och fettrik kost i Läkartidningen [ref].

Jag tycker kanske att det är för lite kolhydrater i SLVs upplägg, men det positiva är att hon inte häller upp en massa fet sås över alltihop i filmen och kallar det "essentiella fettsyror", att mättat fett är nödvändigt för hälsan eller något annat dumt. Observera att det inte är någon sås alls någonstans - bara "hel mat" som man säger. Kvinnan som agerar "försökskanin" i filmen säger i slutet att hon gärna hade velat ha en liten klick smör till fisken, men det gick tydligen inte. Bra råd i min bok med andra ord.

Professorn säger så här angående LCHF och fettrika dieter i allmänhet...

Fettrika dieter ger i samband med måltid höga blodfettvärden, vilka kan kvarstå i 16 timmar. Även vid fasta kan dessa dieter ge förhöjda blodfettvärden. På sikt ökar risken för ateroskleros.
Dessa dieter påverkar den kognitiva funktionen (långsammare reaktionsförmåga, sämre minne för komplicerade uppgifter, beroende och depression).
De ger även ökad inflammatorisk reaktion med ökad frisättning av cytokiner. En förklaring är att tarmbakterier interagerar med den fettrika dieten och ger inflammation.
Fettrika dieter ökar risken för tjocktarmscancer och bröstcancer. [ref]

Precis det jag pratat om tidigare - LCHF:are skryter om sina låga faste-triglycerider, men har superhöga triglycerider efter måltid. Är det nyttigt? Nej, menar Charlotte.

Angående viktminskning har hon väldigt bra råd - minimera dina födoval. Det är precis vad Stephan Guyenet (ännu en paleo semi-lågkolhydratare som bytt uppfattning helt) har börjat förespråka (bl.a).

Alla är överens om att en kost som leder till viktminskning och en bibehållen lägre kroppsvikt är bra för hälsan. För att gå ner i vikt måste födointaget begränsas. Enklast sker detta genom att möjligheterna till födoämnesval begränsas. Med många valmöjligheter är det svårt att gå ner i vikt, vilket beror på att den specifika sensoriska mättnaden inducerar mättnad för ett visst födoämne, men samtidigt stimulerar hunger efter någon annan typ av födoämne [1]. Med ett begränsat urval av födoämnen faller denna möjlighet. [ref]