Det krävs en helhetslösning för dagens hälsoproblem anser jag. Den så kallade skolmedicinen erbjuder givetvis inte detta. Att det kallas för "skolmedicin" är lite förvillande, men stämmer så till vida att man i Sverige inte kan utbilda sig som legitimerad läkare inom komplementär- eller alternativmedicin (KAM). I USA är dock detta möjligt och man blir en "riktig" läkare (Naturopathic Doctor - ND), dvs man utbildar sig till "naturläkare" inom primärvården (lite skillnad - i Sverige kallas "naturläkare" för kvacksalvare då vi inte har någon sådan utbildning).Problemet med begreppet "skolmedicin" är att det ska vila på evidensbaserad medicin och beprövad erfarenhet, men gör inte det i praktiken. Man väljer att enbart ta till sig studier som handlar om läkemedelsinterventioner (dvs när man inte kan operera). Trots att PubMed är fullständigt nerkletad av studier som ger "kliniskt dokumenterad effekt" av t.ex kostintervention för flertalet åkommor med i många fall mycket bättre resultat än medicinering så väljer man att blunda, men öppnar ögonen så fort en ny medicinsk behandling blivit godkänd (trots att studierna på ett nytt preparat är väldigt få (eller enbart en) jämfört med t.ex kostinterventioner). Detta gäller speciellt "obotliga" sjukdomar som typ-2 diabetes, artrit, åderförkalkning, gikt, mm - sjukdomar som endast anses obotliga då det inte finns något läkemedel som biter på dem.
Jag har dragit upp denna videon med Joel Fuhrman tidigare. Det kanske uppfattas som lite tjatigt, men nästan för bra för att vara sant så ni lär få se klippet flera gånger på bloggen i framtiden. Tydligen är det ungefär så skolmedicinen fungerar rörande evidensbaserad forskning som inte innehåller läkemedel - stumma, blinda och döva (pga vinstintresse från läkemedelsindustrin kanske?)...
Det blev lite om reumatoid artrit i förra inlägget och jag vill fortsätta på det spåret av den enkla anledning att reumatism (och andra autoimmuna sjukdomar) anses obotlig. NDs har en lite annan uppfattning och ser istället till helheten för att dels stoppa förloppet och eventuell smärta, men även att fullständigt vända sjukdomsförloppet...
Ett annat exempel...
Kost är en genomgående behandlingsform och uteslutningsmetoden (ofta baserat på antikroppar mot olika födoämnen) är det som verkar ge bäst resultat. Vegansk kost utesluter redan nötkött och mejeriprodukter - två födoämnesallergier som verkar vara väldigt vanliga bland reumatiker [ref 1, 2, 3]. Förmodligen är detta huvudanledningen varför vegankost fungerar för så många olika krämpor - det är en "eliminationsdiet". Av precis samma anledning kan LCHF fungera om man är allergisk mot vete, råg, korn (gluten, den vanligaste växtallergin).
Fisk verkar tålas av de flesta (allergi mot fiskprotein förekommer givetvis, inget är allergisäkert, speciellt inte protein). Pescetarianer (fiskätande vegetarianer... ok, det är helt klart en motsättning) verkar ha bäst förutsättningar att inte drabbas av diverse degenerativa sjukdomar [ref]. Med tanke på hur jag själv äter idag så får jag nog titulera mig som pescetarian och jag upplever att jag mår bättre av enbart potäter, ris, diverse grönsaker och lite fisk (Kitava-inspirerat). Av försökspersonerna som led av eksem och/eller astma i biffallergistudien i förra inlägget så var 57,6% allergiska mot nötkött och över 30% allergiska mot mjölk (men endast runt 10% var allergiska mot vete/gluten). Med tanke på att jag själv fortfarande har en liten eksemliknande blämma i nacken ("neck rash") som inte försvunnit (dock förbättrats) av varken LCHF eller nollkolhydratkost (baserat på nötkött och mejeriprodukter) så är pescetarian-spåret värt att följa upp under en längre tid. Candida kan givetvis vara en annan orsak (LCHF garanterar definitivt inte att man blir frisk från en Candida-infektion). Man kan säga att jag använder nackblämman som indikator på resultatet av mina experiment.
Jackie's uppmaning i slutet av följande klipp är värt att beakta - ett nyårslöfte?
(missa inte förra inlägget med ett klipp om ytterligare en som botat sin artrit)
I ett kommande inlägg tänkte jag dra igenom lite forskning om en liten hypotes som föddes över ett glas rött vin så här på nyårsafton. Min hypotes är att läckande tarm (leaky gut syndrome) ligger bakom väldigt mycket (speciellt autoimmuna sjukdomar, eksem, astma, åderförkalkning, vinterkräksjukan, förkylning, etc). Av någon anledning verkar osmälta proteiner, men även fett och andra rester läcka ut i blodomloppet. Främmande proteiner attackeras av immunsystemet. Proteinerna kan tydligen likna kroppsegna proteiner (t.ex brosk rörande reumatism) och så länge tarmen läcker främmande proteiner blir kroppsegna proteiner "collateral damage". Kanske är personens immunsystem inte så träffsäkert (D-vitaminbrist är väldigt vanligt bland obehandlade glutenintoleranta t.ex [ref]) eller också är det helt enkelt inte meningen att vi kroniskt ska mata immunsystemet med främmande proteiner. Orsaken bakom den läckande tarmen skulle kunna vara allt från dålig tarmflora, NSAID (inflammationshämmande, smärtlindrande ofta receptfri medicin), Omeprazol (huurrr... jag ryser!), mjölkallergi, glutenallergi, kaffe, gifter eller infektioner. Att läka tarmen och få bort främmande ämnen/proteiner från blodet är avgörande tror jag. Hur man åstadkommer det spelar mindre roll bara man gör det (vegankost, LCHF (fast kolhydrater per definition är inte boven), fasta, tarmfloratransplantation, uteslutningsdiet, etc).
Läckande tarm som terminologi anses nog fortfarande som kvacksalveri inom skolmedicinen (?), trots att det finns mängder med studier på PubMed om "increased gut permeability" och flera studier som kopplar tarmläckage ihop med antikroppar mot födoämnen (vilket det kommande inlägget kommer att handla om). Kvacksalveri eller evidensbaserat? Väljer man att inte lyssna på sådana studier och rata allt vad objektiv granskning heter så var så god - fortsätt vara döv, blind och dum.



