Reaktiv Hypoglykemi - del 1

Måste tyvärr hålla mig kort. Det har hänt väldigt mycket på sistone och har gått över 3 veckor sen jag började med kolhydrater igen. Jag har gått runt och trott att jag haft "omställningsbesvär" till kolhydrater, men börjar nu inse att jag troligen har en underliggande "sjukdom" eller tillstånd som ligger bakom symptomen.

Innan LCHF hade jag slängar av detta, speciellt långt tillbaka i tiden (när jag åt "skräpmat"). Symptomen blev väsentligt mycket bättre ett par år innan LCHF kom in i bilden (när jag började tänka på vad jag stoppade i mig). Väl på LCHF så löste det sig nästan helt, men kunde komma upp ibland - speciellt i samband när jag åt mejeriprodukter. I början va symptomen helt borta, men blev vid slutet mer uppenbara då jag åt mejeriprodukter, men i stort sett va problemet borta... tills nu. Det värsta av allt är att symptomen är värre än de någonsin varit i hela mitt liv.

Jag insåg det inte varken innan eller under LCHF, men börjar nu vara ganska säker på att jag lider av "reaktiv hypoglykemi", dvs "lågt blodsocker". Egentligen är det inte så lågt och mina symptom är milda jämfört med vilka problem folk som har detta kan lida av (bl.a svimma eller ha extrem huvudvärk som inte värktabletter hjälper mot). Min blodsockerkurva ser konstig ut efter måltid - den går fort högt och fort lågt. Jag har inte gjort ett GTT (glukostoleranstest) då det varar 5 timmar, men ämnar göra detta så fort jag får tid någon helg.

Mina symptom är följande:

• c:a 30 minuter efter jag ätit kolhydrater blir fingrar och tår iskalla, ibland med tillhörande hand- och fotsvett, men kroppstemperaturen i övrigt är "normal" (inte för att jag har särksilt normal kroppstemp, men ändå)
• Blodtrycket sjunker med ca 10 mmHg efter ungefär en timme
  
• Mild huvudvärk i samband med blodtryckssänkningen
• Varför jag började reagera på mejeriprodukter berodde förmodligen på kolhydraterna i dessa (trots att det va små mängder, 10-40 gram)
  

Ett par exempel av hur mitt blodsocker ser ut i samband med måltid:

Ovan så äter jag några kalla potatisar (på fastande mage). Blodsockret är 4,3 mmol/L (kapillärt) och går upp till 5,4 mmol efter 30 minuter för att sedan - 60 minuter efter potatisätandet - återgå till 4,3 mmol/L (dvs fastevärdet). Jag fortsatte aldrig att mäta, men jag gissar att det sjunker lägre än fastevärdet. Nästa exempel...

I detta exemplet äter jag en stor skål varm Quinoa (kokt), vilket tar tid så jag börjar mäta innan jag är klar (observera detta och se på diagrammet - går ganska fort för att äta samtidigt?). 30 minuter efter start så är blodsockret all time high på 6,8 mmol/L. Ytterligare 30 minuter senare ligger det på 5,2 mmol/L sedan händer något konstigt - det går upp till 5,6 mmol/L - man undrar varför? Glukagon? Kortisol? Vem vet. 90 minuter efter käket är blodsockret på 4,8 mmol och ca 2,5 timmar senare är det på 4,7 mmol/L (ursprungsvärdet).

Enligt denna sidan passar "pre-hypoglycemia" in någorlunda bra, fast då har jag inte gjort ett glukostoleranstest - vilket kanske visar annorlunda kurva för min del. Liknande exempel hittade jag här.

Givetvis handlar det om insulinets påverkan och förmodligen producerar jag för mycket insulin i förhållande till mängden mat jag stoppar i mig.

Behandling?

Traditionell "behandling" för hypoglycemi är faktiskt lågkolhydrat/högprotein-kost. Inte precis LCHF - så lågt kolhydratintag är det inte. Alternativet är förstås att gå tillbaka till LCHF, men då väntar andra problem att ta itu med (väldigt låg kroppstemperatur och fetma). Jag har först nu insett hur "fet" jag blivit på slutet - inte konstigt morsan kallade mig fet. Bukfettet håller sakta på att försvinna, det gick fort i början men går nu väldigt långsamt. Först nu börjar jag se en liten skymt av sexpacken - jag borde reagerat långt långt tidigare inser jag.

Så LCHF tar bort symptomen då man inte äter några kolhydrater, men betyder tydligen inte att man botar det underliggande problemet. I mitt fall verkar det vara precis tvärtom - symptomen är extrema jämfört med förr.

Lösningen då? Jag experimenterade nyligen med högprotein/högkolhydrat och det gjorde symptomen ännu värre, förutom att jag dessutom sänkte morgontempen (armhålan) till 35,8 grader (igen, från 36,1-36,4). Efter väldigt mycket läsande av Matt Stone's blogg så kom jag ihåg att han hade skrivit om detta. Klirr - myntet trillar ner...

"...it has been clearly established that a high protein diet lowers the metabolic rate, [therefore] symptoms of hypothyroidism will be aggravated… Hypoglycemia may be controlled on the high protein diet, but the other symptoms of thyroid deficiency which usually accompany hypoglycemia are aggravated." [ref]

Matt citerar Broda Barnes - en sån person (ihop med Mark Starr) som förr eller senare alltid dyker upp rörande låg ämnesomsättning vad man än Googlar efter verkar det som. Låter kul eller hur? Högproteinkosten förvärrar symptomen - tack för det! Högprotein låter ju som 50E% protein eller hur?, men är i själva verket 20-25E%, dvs LCHF et al. Att hålla 10E% protein på LCHF vet jag ingen som lyckas göra och njuta av det, speciellt inte i längden.

Mitt nästa experiment är att köra lågproteinkost ett tag och se vad som händer. Redan dagen efter högproteintestet mår jag betydligt bättre och symptomen är inte lika dåliga som de va igår. Jag följer givetvis inte råden i Matt Stone's inlägg utan kör direkt på ungefär 80-10-10 (kolhydrater-fett-protein). Fortsättning följer...

Serotoninkick

Jag till kollega:

"Wow, I'm stoned! Inte visste jag att man kan knarka på kolhydrater..."

Kollega:

"Tell me about it! Det har jag känt till länge... gjort hela livet..."

Dom säger jag skiter i allt, men det skiter jag i (Magnus Uggla)...
:-)

Rewind, re-feed!?

Detta låter väldigt likt mig: Carb Wars Ep III på Matt Stone's blogg.

Jag äter konstant, med 2 timmars mellanrum. Kanske t.o.m ännu mindre. Det är inga pytteportioner heller, gör inte så mycket annat än att stå vid spisen eller diska. Visst, jag har varit förkyld i en vecka och känner mig precis frisk. Krävs lite mat för att återställa en smått övertränad och därpå virusangripen kropp.

Det sjuka är att bukfettet brinner upp, trots mölandet, helt bananas.

Jag har en teori. Jag har ganska låga triglycerider efter måltid verkar det som. Har just slängt i mig ett par potäter innan läggdags. Tog triglyceridblodprov nu och det är 0.9 mmol/l, dvs inte fastande, utan matad (käkade en timme tidigare, och en timme innan dess, osv). För att kroppen ska ha något att bränna måste den höja triglyceriderna i blodet (dvs blodfettet). Enda sättet att göra det på är att släppa bukfettet under natten.

Teorin går ut på att se till att ha så låga triglycerider som möjligt innan läggdags. Bästa sättet att ha det på är att äta lågfett åtminstone 5-6 timmar innan läggdags. Jepp, fettsnålt, bara protein och kolhydrater. Hur mycket prot/kolh får nog bli individuellt, men lite protein är aldrig fel - själv tar jag i i överkant på proteinandelen.

Får se hur det fortsätter att utveckla sig. Fasteblodsocker ska tas imorgon, lär bli intressant...

Gone Bananas!

Detta lär slå ner som en bomb. Ni får ursäkta att det blev ett maratoninlägg, men jag hoppas trogna läsare uppskattar utläggningen som en förklaring varför.

Jag hade fel... angående allt! Ibland vurpar man och smakar på asfalten och tvingas omvärdera helt enkelt. Några läsare har säkert väntat på detta - hur länge kan han hålla sig undan det? Anledningen är dock förmodligen inte den ni tror, speciellt inte eftersom den är precis tvärt emot alla råd ni hört talas om.

Men, ingen ska i alla fall säga att jag sticker huvudet i sanden och lever i förnekelse. När man motbevisar sig själv - med sin egen kropp dessutom - då måste man vara bra dum att förneka sanningen. Vad är då sanningen?

1934 skrev min morfars storebror boken "Bananen - som förhistorisk föda och modern näringsprodukt". 76 år senare bestämmer sig en annan Blomgren för att ta steget vidare - att lämna lågkolhydratkost, definitivt. Istället tänker jag käka... bananer... till köttet.

För att summera läget lite kort:

1) Jag slutar inte äta helt animaliskt på grund av hälsoproblem. På senaste tiden har jag läst flera anekdoter om hälsoproblem till följd av längre tids låg- eller nollkolhydratkost. Jag själv känner inte igen mig i den negativa pressen. Visst, jag kanske inte ätit så här tillräckligt länge eller befinner mig fortfarande på "catecholamine honeymoon" som Matt Stone uttrycker det.

2) Jag slutar inte äta helt animaliskt på grund av fysiska prestationsproblem. Idén föddes av en slump efter att ha "halkat in på ett bananskal" så att säga. Att en släkting skrivit en bok om bananens historia gör bara detta nya dietära experiment till en rolig story.

3) Det finns mycket mer att lära inom kost och hälsa än att enbart se till makronutrienter (kolhydrater, protein & fett) - det har jag redan sett och blivit förvånad över. Kostexperimentet har stagnerat och jag vill vidare och plöja ny mark. Bloggmässigt blir det utan tvekan lite mer spännande vad jag hittar på framöver...

I nästan två veckor har jag experimenterat med kolhydrater. Kolhydraterna har varit bovete, potatis, quinoa och banan - naturliga oprocessade kolhydrater - inget socker, fruktos (annat än naturligt i bananen), honung, juice, alkohol, osv. Ingen skräpmat med andra ord. Jag har slut på glukosstickor till min blodmätare så jag har inte haft möjlighet att mäta blodsockret under denna tid, däremot har andra blodvärden förändrats med intressant resultat, mer om detta längre ner i inlägget.

Prestationsmässigt är jag lika snabb på noll kolhydrater som kolhydrattankad - tro det eller ej. Jag har försökt knäcka tidgare rekord (tagna på nollkolhydratkost), men inte lyckats - skillnaden i medelhastighet är dock så pytteliten att den inte är signifikant för att ge någon fördel åt något håll. Detta på grund av att för många variabler påverkar cykelsport - från väder, temperatur, aerodynamik i form av olika mycket kläder och vindmotstånd. Efter en veckas tillpassning till kolhydrater kunde jag konstatera - för mig personligen - att det inte är någon skillnad prestationsmässigt om jag äter kolhydrater eller ej, inte ens om distansen är längre utan käk. Anledningen är en helt annan, vilket säkert indirekt kan påverka prestationen med tiden...

1. Vikten
Den senaste tiden har jag gått upp en del i fettvikt, så pass mycket att morsan kallade mig fet. Det är förstås lite skillnad på 5,4% kroppsfett och 11%. Detta är tydligen väldigt vanligt bland lågkolhydratare - man ser fantastiska resultat i början, men sen planar det ut och man går upp. Jag tror att anledningen är enkel - sänkt ämnesomsättning - oavsett kosthållning. Jag såg samma trend vid samma tid förra året (innan LCHF). Precis innan jag blev sjuk presterade jag sämre och gick upp i fettmassa. Det roliga är att jag går ner i fettvikt på kolhydrater (43E% hittills) - rekordfort dessutom! Men, man blir ju fet av kolhydrater? Hur går det ihop? Fel! Jag har haft så fel! Jag och jag - vi har haft fel, alla kostråd åt alla håll och kanter är fel! Fel = fet & sjuk!

2. Kroppstemperaturen
När jag ökade proteinintaget märkte jag att jag blev markant varmare så jag började mäta kroppstemperaturen. Min temperatur på morgonen (direkt efter uppvaknandet) mätt under armhålan (axillär temperatur) efter en vanlig träningsdag dagen innan och på ett "normalt" proteinintag va 35,5 grader (två-tre dagar i följd dessutom). Detta skulle man i stort sett direkt kunna diagnostisera som hypometabolism (undermålig ämnesomsättning, dvs "låg ämnesomsättning"). Efter ökat proteinintag lyckades jag höja morgontemperaturen till 36,0 grader. När jag började med oprocessade kolhydrater gick temperaturen upp till 36,3 som mest - vilket dessutom som normalt, även om det är lågt [ref]. Kombinationen protein och kolhydrater verkar ge bäst effekt trots att experimentet inte varat så länge. Det roliga är att kolhydrater håller kroppstemperaturen uppe ganska lång tid efter måltid dessutom. Nu snackar vi om oprocessade kolhydrater - inte socker, vetemjöl, honung, juice, vitt ris, pulvermos, osv - det verkar vara stor skillnad på kolhydrat och kolhydrat - större än jag kunde ana.

3. Kaffesug och mättnad
När jag började med kolhydraterna uteslöt jag kaffet utan att lägga märke till det, suget försvann omedelbart. Jag höll mig också mättare längre. Under första veckan resulterade detta i ett märkbart kaloriunderskott, vilket givetvis bidrog till att fettmassan gick ner. Detta kaloriunderskott va dock inte bra då jag efter en vecka blev förkyld. Men, så länge jag lyckades proppa i mig kolhydrater, protein och fett ohämmat så bokstavligt talat kände jag hur fettet smalt bort. Dessutom, det är ingen GI-metod precis - jag äter massa kolhydrater med högt GI (övermogna bananer t.ex). GI är fel, precis som alla andra kostråd.

Efter två veckor laddat med kolhydrater vad är då resultatet?

Vi börjar med det negativa. Jag blev förkyld efter lite över en vecka och jag har även fått finnar i ansiktet (något har hänt med hormonsystemet helt klart). Att jag blev sjuk på grund av att jag ätit bovete och potäter tror jag dock är lite långsökt, men skulle givetvis gå hem i lågkolhydratkretsar - att man blir infektionskänslig av kolhydrater, punkt slut. Jag tror dock det hänger ihop med låg kroppstemperatur, försöka slå nya rekord (maximal fysisk ansträngning), överträning (länge sen jag hade en ordentlig viloperiod) samtidigt som man hjälper till hemma hos en förkyld morsa. Jobbar man dessutom på en gymnasieskola med massa folk i trånga lokaler då är man utsatt kan man säga. Enligt en studie från 70-talet är det snabba processade kolhydrater som sänker immunförsvaret (socker, honung, juice, osv)...

In contrast, starch ingestion did
not lower the phagocytic activity of leukocytes
as did the other carbohydrates and the difference
between starch and sugars during the S-hr
postprandial period was highly significant. [ref]

I övrigt har jag bara positiva resultat:

• Blodtrycket sänktes rekordlågt till 104/58, dock bara initialt för att efter 2 veckor normaliseras runt 114/65
• Kolesterolet hittills nere på 3.8 mmol/l (från 6.1 mmol/l)
• Triglycerider oförändrade (0.6 mmol/l)
• Högre kroppstemperatur (från 35.5 till 35.9-36.1 i armhålan vid uppvaknandet)
• Bukfettet brinner upp farligt fort, på god väg till att bli en "lean mean cycling machine" igen
• Inga "krascher" eller "sockerdippar" (sov dock riktigt bra och länge första kolhydratnatten)
• De två första dagarna med kolhydrater fick jag huvudvärk (mycket möjligt pga blodtryckssänkning), annars inga speciella omställningsbesvär till kolhydrater som många lågkolhydratare rapporterar
• Oförändrad vilopuls (vilket antyder att jag äter tillräckligt mycket för att inte ha låg ämnesomsättning)
  

"Baktalet"...

Jag har läst en hel del av Matt Stone på sistone. När jag började mäta kroppstemperaturen hade jag ännu inte fått upp ögonen för denne "rebell" inom kostsfären. Jag förstod att jag va något på spåren och började läsa om termogenetisk effekt av mat (kroppstemperaturhöjning). Efter lite googlande dök Martin Berkhan upp på diverse forum. Martin hade skrivit väldigt mycket om termogenetisk effekt och förespråkar högt proteinintag, intermittent fasta, "carb cycling", mm för att sammanfatta väldigt kort (läs mer här). Mycket intressant läsning, återspeglar mycket av hur jag äter och tränar idag. Högre proteinintag gjorde också susen för min termogenes, jag blev varmare. Martin har också skrivit ett väldigt bra inlägg om vår snea syn på makronutrienter med titeln Low Carb Taliban.

Min idé är att skippa frukost (eller äta en minimal frukost, protein helt enkelt) och köra hårt eller intensiva intervaller till jobbet, sen käka frukost - detta kallar Martin Berkhan för intermittent fasta - och det stämmer ju, men jag har aldrig sett det ur det perspektivet. Martin förespråkar 3 mål per dag, själv småäter jag oftast och alltid efter hunger (går aldrig hungrig i mer än 5 minuter). Detta kan innebära allt från 5 till 10 små måltider per dag. Innan jag lägger mig ser jag till att vara mätt och belåten. Denna strategi tillämpar jag även med kolhydrater och det verkar funka fantastiskt bra.

Matt Stone kom in i bilden kort efter att jag läst Martins idéer och teorier. Jag visste redan innan att protein och kolhydrater gav bäst termogenetisk effekt, fett är sämst. Jag visste också att hög kroppstemperatur är hög ämnesomsättning och hög ämnesomsättning ger ett bra immunförsvar, bland annat. Ganska standard medicinsk kunskap egentligen. Låg ämnesomsättning orsakas dels av hypotyreos - underfunktion av sköldkörteln - eller hypometabolism. Båda är associerade till hög infektionskänslighet. Man blir sjuk ofta, speciellt i luftvägsinfektioner (förkylningar, influensa, ÖLI, mm). Astma och allergier är också associerat till undermålig ämnesomsättning [ref]. Ouch, låter som jag, speciellt innan LCHF.

Många pratar om att höja ämnesomsättning. Trixen och tipsen är många om man söker runt på nätet, allt från löjliga tillgrepp som kaffe och té (värdelöst enligt denna studien) till att jogga 10 timmar i veckan (ingen bra idé om du vill ha immunförsvaret kvar).

Martin Berkhan och Matt Stone har båda väldigt bra idéer inom området. Båda fokuserar på leptin (det är många som gör visserligen). LCHF fokuserar på insulin, inget annat. Att protein höjer insulinet lika mycket som många kolhydrater är det dock ingen som nämner något om. Sten Sture Skaldeman har ett ratio-system som i stort sett vaggar oss in i tron att 90% fett är optimalt. Då fett höjer ämnesomsättningen sämst av de 3 makronutrienterna är det ju inte bra om man 1) är överviktig och 2) har låg ämnesomsättning. Enligt följande studie har de med högre BMI (dvs överviktiga) lägre axillär temperatur (kroppstemperaturen i armhålan) än de med lägre BMI (dvs smala). Låg axillär temperatur = låg ämnesomsättning, punkt slut. Högre kroppstemperatur = bättre energiomsättning = bättre fettoxidation (fettförbränning). Sänker man kroppstemperaturen tillräckligt lågt slutar enzymreaktionerna och mitokondrieaktiviteten går ner [ref].

The temperature both in the morning and afternoon was significantly lower in the HB [high BMI group] than in the LB [low BMI group ...]. In conclusion, a high BMI was associated with a decrease in axillary temperature in junior high-school students. [ref]

Ska man då sänka sin ämnesomsättning ännu mer genom att äta mycket av det som höjer ämnesomsättningen sämst (fett)?

Wow, vad säger han? lågfett, högprotein eller vad? Jag har alltid förespråkat högt proteinintag och haft ganska "animerade" diskussioner med LCHF:are som tror på att hålla nere proteinet är något att eftersträva. Martin Berkhan verkar iaf ha hittat formeln för att hålla sig runt 5% kroppsfett långsiktigt (sen 2007). Jag lyckades bara hålla mig där knappt en vecka. Fettförespråkare, kolhydratladdare eller GI-talibaner - ingen kan neka att hans koncept inte fungerar.

Matt Stone är dock inte särskilt deffad, snarare tvärtom. Men, det är roligt att läsa hans blogg - han är engagerad och både mer bananas och mer påläst än jag. För att summera så är han emot all form av "dieting", oavsett om det är vegan, lågfett, lågkalori, lågkolhydrat, osv. Matt vill att vi äter "mycket av allt" (HED - High Everything Diet), fast inte skräpmat (fast det verkar förekomma en och annan pizza i hans värld). Mycket stärkelserikt och mycket animaliskt. Ingen läsk, inget socker, fruktos, HFCS (high fructose corn syrup), vegetabiliska oljor, osv. Passar mina ideal bra för tillfället även om jag tycker att mina idéer är snäppet sundare. Längre ner drar jag vad jag äter idag och hur jag tänker kring detta.

Men funkade det inte bra med LCHF?

Jo, det gick jättebra och jag har utvecklats vidare (+3 cm runt låren bara sen i somras). Matt Stone menar att muskelutvecklning, mm skulle avstanna efter ett kort tag. När han får frågan om hur inuiterna klarade sig på liknande kost så kan han inte ge någon vidare trovärdig förklaring utan flyr undan med standardsvaret att de skulle ha exceptionell glukoneogenes (nyskapande av blodsocker) eller vara genetiskt unika. Jag har också "anklagats" för att ha exceptionell glukoneogenes, vilket förmodligen också är sant - jag går förmodligen inte på fett utan på socker när jag kör mina intervaller, speciellt eftersom jag inte varit i ketos på evigheter (enligt urinstickorna). Vidare tror jag också att klarar man ett väldigt högt proteinintag utan att känna något negativt (tvärtom) då har man "något som andra inte har" som hon sjunger i reklamen. Vi som inte tappar libido (sexdriften), inte tappar muskler, utvecklas vidare (även om det inte går lika fort som i början), inte har sömnsvårigheter, inte tappar hår, inte blir förstoppade, inte sover dygnet runt, osv, osv. För oss kanske strikt LCHF eller NCHF fungerar helt OK. Visst, jag blev förkyld i 4 dagar en tid efter att fettet börjat krypa sig på - ett dåligt tecken. Samma hände visserligen på min dåliga sockerberikade kolhydrat- och vegfettkost innan LCHF. Allt som allt har jag nått otroligt resultat på LCHF och lider inte precis. Men, min nyfikenhet efter superhälsa och superresultat måste få utforska ny terräng och just nu är jag på intressant mark ännu en gång...


Vad jag äter idag...

Detta åt jag igår. Jag va fortfarande krasslig vilket innebar att jag kollade på film och satt framför datorn, dvs så låg fysisk aktivitet som möjligt. 3060 kcal in. Min basala ämnesomsättning ska vara runt 1700 kcal vilket betyder ett PAL (physical activity level) på 1,8 om jag ska hålla vikten. Visst, är man krasslig har man förhöjd ämnesomsättning, men frågan är om den är så hög? Det roliga är att bukfettet fortsätter att flyta bort...

34E% fett, 23E% protein, 43E% kolhydrater
Ägg	240g (4 st)
Mjölk	200g
Keso	375g
Köttfärs/hamburgare	240g
Banan	760g (8 st)
Bovetemjöl	100g
Quinoa	75g
Potatis (med skal)	230g
Kokosmjölk	80g
Kiwi	100g (2 st)
A-fil eko 3%	200g

Fett	117g, 1039 kcal
Protein	174g, 713 kcal
Kolhydrater	320g, 1309 kcal
Totalt	3060 kcal

2,48 gram protein per kg kroppsvikt (ca 3 gram per kg fettfri)
Pris: 105 kr

På denna kolhydratladdade och ändå ganska feta kost går jag alltså ner i fettmassa. Bananas? Precis! Det handlar om oprocessade kolhydrater. Inga spannmål, inga smakförstärkare, inget ris, inget socker, fruktos/glukos, råsocker, honung, juice, alkohol, vegetabiliska oljor, osv. Kokosmjölken användes till chokladdryck och det är ett undantag som inte blir ofta, annars dricker jag inga kalorier.

Min strategi är följande:

1. Oprocessade kolhydrater (quinoa = torkad inget annat, bovete = malda hela korn, banan/frukt = rå, potatis = kokt, äts med skal och allt - mer resistent stärkelse om man äter dem kalla)
2. Inget socker, råsocker, sirap, farinsocker, fruktos, smakförstärkare (MSG, glutamat, osv), inga sötningsmedel (t.ex hermestas, aspartam, suckralos, osv)
3. Inga vegetabiliska oljor eller fetter annat än kokosmjölk/kokosfett, inte ens olivolja
4. Inga lågfettprodukter, köttet ska vara fett så även mejeriprodukterna
5. Ingen sås eller extra tillsatt smör/fett
   
6. Inga kalorier ska drickas, speciellt inte läskedrycker (ibland kan man göra undantag, som t.ex choklad + grädde/kokosmjölk, men det bör inte ske varje dag precis)
7. Mycket protein, 3 gram per kg fettfri massa, gärna mer
8. Överät!
9. Ät ofta och alltid vid hunger

Grädde på moset (potatisbullar med mycket ägg)...

Grönsaker ger jag inte mycket för, det ska innehålla kolhydrater om jag ska äta det - annars får jag inte i mig nån energi. Prova att äta 8 bananer och se själva (man bör lämpligen ha tillgång till en toalett nästa dag). Det är ganska lite kolhydrater i en banan så man får äta några stycken om det ska bli något. KALORIER! MASSOR! Håll inte igen! Skippa grönsakerna och käka stärkelserik oprocessad föda med mycket kött, ägg, fisk. Tillsätt inget smör. Det experimenterar jag med för tillfället.

Ouch... I have no bananas... måste till bananpiren och hämta några stockar så att man klarar sig ett tag...

Hälsningar från bananrepubliken,
/Bergapan