Klättringen har legat på is ett bra tag nu. Jag har istället upptäckt hur roligt det kan vara med ett fortskaffningsmedel - cykeln. Förra veckan blev det 14 timmars intensiv cykling på skogsstigar, landsvägar och till/från jobbet. Från början va det mountain bike (MTB) och så kallad "friåkning" som lockade men nu har det utvecklats till att inkludera hela cykelsporten - från steniga nerförslöpor i skogen till asfalterade landsvägar - allt är skoj. Har satsat ganska ordentligt den senaste månaden och sänkt både tider och vilopuls dramatiskt.Min kondition har alltid varit lite kass, men i och med det fanatiska cyklandet har en känsla av revansch vuxit sig stark. Även ifall det inte spelar någon roll (varken då eller nu) så ligger högstadiets dåliga resultat på konditionstestet kvar i bakhuvudet och gnager - jag kom näst sist av alla. Visserligen är det helt fel att ha konditionstest för tonåringar, inte bara pga att man inte är fullt utvecklad i den åldern - det är även meningslöst för de som aldrig löptränat innan. Idag har jag en vilopuls på 52 och satsar på att stadigt sänka den, dvs konditionen är ganska bra och jag mår bättre än någonsin. Det enda problem jag egentligen har i dagsläget är att jag inte kan sluta cykla, jag måste sitta på cykeln ett par timmar varje dag annars känns benen som betongklumpar. Det motiverar givetvis en att bara cykla mer och för tillfället har det ersatt klättringen, men ser fram emot att få klättra is till vintern igen.
Min träningsdagbok och blog på funbeat.se
