 |
| Från Soloräddning |
Jag fick för mig att det var dags att försöka friska upp mina rostiga kamraträddningskunskaper, något som roligt nog var ganska lätt att rosta av. Jag känner mig ganska kass som friklättrare, men när det kommer till tekniska färdigheter så känner jag mig nästan ordentligt duktig.
Kamraträddning handlar om, som det låter, att rädda en skadad replagskamrat. För att kunna erbjuda första hjälpen måste den skadade givetvis ner från väggen till närmsta hylla och vidare till säker mark och detta är i första hand vad hela spektaklet går ut på. När man kliver in i den vertikala världen lämnar man tryggheten som finns i den horisontella. Det är inte längre möjligt att ringa efter en ambulans som plockar med den skadade till närmsta sjukhus om den skadade är fast högt upp på en bergvägg. Det är alltid bättre att kunna rädda sig själv och sin replagskompis än att förlita sig på att någon kommer för att rädda en - speciellt när terrängen endast är tillgänglig för klättrare.
Grisen kallas mer officiellt för en haul bag (en säck man hissar upp efter sig vid längre klätterturer). Säcken var lastad med ca 20kg vilket givetvis är långt från vad en människa väger, men tillräckligt mycket för att det skulle vara problem att bara slänga runt den hur som helst när man är mitt på väggen. Jag övade både andre- och förstemansräddning, 3:1 hiss, spanish burton, komplex 5:1 hiss, 9:1 hiss, diverse avlastningsmanövrar, testade trissor, knutar, olika prusikar, avknutningar, lastöverföring, m.m. Allt som allt riktigt roligt - speciellt eftersom allt klaffade oavsett vilka återvändsgränder jag snubblade in i. Känns som att repräddning är ett område jag kan utveckla mig lätt inom. Jag har lite idéer om hur detta ska gå till, men mer om det vid ett senare tillfälle.
Apropå varför kamraträddning är viktigt...
Ouch! Kanske borde sätta lite mer säkringar nästa gång?
